Utställning med teckningar av krigsbarn

Krigen har alltid sett likadana ut genom barnens ögon. Det blir tydligt när man besöker utställningen på Almedalsbiblioteket, där nutida teckningar från ukrainska barn blandas med polska barns krigsmålningar från 1946.

I torsdags invigdes "Mom, I don't want war!" på Almedalsbiblioteket. När den polsk-gotländska läraren Maciej Onoszko bad sina ukrainska elever på Wisbygymnasiet att bidra till utställningen hoppades han få se målningar som symboliserade deras glädje för att ha hamnat på Gotland. Men när han samlade in teckningarna fick han se teckningar som vittnade om blod, bomber och förstörda hem.

I torsdags invigdes "Mom, I don't want war!" på Almedalsbiblioteket. När den polsk-gotländska läraren Maciej Onoszko bad sina ukrainska elever på Wisbygymnasiet att bidra till utställningen hoppades han få se målningar som symboliserade deras glädje för att ha hamnat på Gotland. Men när han samlade in teckningarna fick han se teckningar som vittnade om blod, bomber och förstörda hem.

Foto: Malin Stenström

Konst2023-02-24 17:55

I torsdags invigdes utställningen "Mom, I don´t want war!", som består av barns gripande vittnesmål om krig, i Almedalsbibliotekets foajé. Utställningen blandar historiska teckningar av polska barn från 1946, som vittnar om deras upplevelser under andra världskriget och tyska ockupationen 1939-1945, med nutida teckningar av ukrainska barn.

undefined
Det var nära fullsatt under invigningen av utställningen.

Likheten mellan de historiska och nutida teckningarna är slående. Nu som då ritar barnen stridsvagnar, flygplan som släpper bomber, bränder och explosioner. De ritar skadade och döda, förstörda hus och gravar. De ritar sig själva och sina familjer, de ritar evakuering och flykt. Men de ritar också hopp och sina drömmar för framtiden.

undefined
De polska barnens teckningar från 1946 vittnar om stridsvagnar, stridsflygplan, hakkors och familjer på flykt.

Utställningen är ett samarbete mellan Svensk-Polska föreningen på Gotland, Almedalsbiblioteket och Studieförbundet Vuxenskolan Gotland. På plats vid invigningen fanns en av initiativtagarna, Polenfödda gotlänningen Maciej Onoszko:

– Jag föddes i en stad där andra världskriget började, men 14 år efter krigets slut. Så för mig var kriget långt bort, men i och med det som sker i Ukraina har min egen historia kommit väldigt nära. Så det blev känslomässigt och jag började funderade på vad jag kan göra. Då föddes den här idén.

undefined
Utöver sitt engagemang i Svensk-Polska föreningen och Vuxenskolan Gotland arbetar Maciej Onoszko även som lärare och genom åren har han tagit med gotländska skolelever till Polen och visat dem spåren efter förintelsen.

Maciej Onoszko arbetar som lärare och genom åren har han tagit med gotländska skolelever till Polen och visat dem spåren efter förintelsen.

– Då har eleverna sagt att "det kommer aldrig hända igen, vi är klokare nu". Och nu är vi här...

I dag är Maciej Onoszko mattelärare åt flera ukrainska flyktingar som går på Wisbygymnasiet, och några av dem har bidragit till utställningen.

– Jag bad dem att måla någonting som symboliserar Ukraina och mötet med Gotland. Min tanke var att de skulle måla något glatt, som hade med Gotland att göra. Men de målade krig, död och förstörda byggnader, säger han och pausar, innan han fortsätter:

– Kriget är för färskt för dem.

undefined
"Även om kriget tar slut vet vi att de tragiska minnena kommer att stanna hos barnen för alltid", säger Joanna Hofman, Polens ambassadör i Sverige.

På plats i Almedalsbiblioteket fanns även Polens ambassadör i Sverige, Joanna Hofman:

– Även om kriget tar slut vet vi att de tragiska minnena kommer att stanna hos barnen för alltid. Krigen har alltid sett likadana ut genom barnens ögon, allting förändras men krigen är desamma. Barnen är alla krigs största offer.

Utställningen visas fram till den 19 mars.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!