För den stora svenska massan är han främst känd som dragspelaren i först calypsokapellet Aston Reymers Rivaler och sedan i Perssons Pack som gjorde hembränd hälsingepunk utan att ligga på listorna men ändå älskas stort av publiken.
För gotlänningarna är han "Lind" i artisten Marie Nilssons efternamn, men det är i högsta grad en parentes här.
För Magnus står även på sina egna långa ben, nu i första hand som bildkonstnär.
För närvarande hänger några av hans verk i nyligen invigda Kulturrum vid Specksrum i Visby. Svartvita bilder kan tyckas, men i verkligheten långt ifrån svart och vitt.
– Det gråa är det svåra, säger han. Det finns inte 50 nyanser av grått, snarare 2500 nyanser, säger han.
Det handlar om bilder gjorda i photoshop, ibland ner på enskild pixelnivå. Nätterna igenom sitter han i sin verkstad – en säng, en toa, en kaffebryggare, en dator – hemma i Lummelunda och skapar.
Han har älskat bild så länge han kan minnas, redan skolböckerna var fulla av krumelurer och teckningar. Men så småningom, efter en tid som bildproducent på Sveriges Television – vi går fort fram här – var det musiken som vann.
Aston Reymers, 20 år i Packet innan det lade ner 2014. Land och rike runt; gig, resor och hotellrumsväntan.
– Mitt trick var att köra bussen, då var jag alltid nykter och så kunde jag ägna mig åt photoshop på hotellrummen, jag upptäckte en hel värld där, säger han.
Från att tidigare ha gjort konstnärliga bilder i utskuren kartong hittade han där och då sitt uttryckssätt i det digitala. Första utställningen kom dock inte förrän 2017, då urstockholmaren slutligen flyttat till Gotland och fascinerats av horisonten, det han tidigare kallat "det där jävla strecket".
Horisonter i allehanda färger, tryckta på kanvas och visade i Länsteaterns lokaler.
– Färg är enklare att göra, problemet är att det blir för vackert. Jag ville in i det mörka, jag har det i mig, en morsa som var lynnig, man visste aldrig om man skulle få en kram eller en snyting. Och så allt som hände Josefin (Nilsson). Sedan dess kommer jag alltid tillbaks till mörkret.
De nu utställda bilderna, tryckta i samarbetet med ett Visby-tryckeri, har namn som "Slaget", "Slagskugga", "Grubbel" och "Black Rose Heaven"; "Det finns inget mörkare än en svart ros, till om med natten är avundsjuk".
– I skapandet blir jag närmast manisk, plötsligt är klockan fem på morgonen och jag har suttit i åtta timmar. Men för mig är det frihet, säger Magnus Lind.