En sak ska ni ha klart för er: Angela Brignone Duckert, hon gör vad fan hon vill. När den 87-åriga gotländska konstnären guidar GT genom utställningen "Grafik relief" på Galleri Gotland påminner hon om detta vid flera tillfällen. "Så här får man inte göra egentligen, men det struntar jag i" är ett av hennes mantran.
– Grafik är en teknik, och därför finns en lång rad stränga regler att förhålla sig till. Nu har jag varit grafiker i 50 år. I början var jag duktig och följde regelboken, men till slut tröttnar man på det. Vad är det för vits att vara konstnär om man inte bryter mot reglerna? Hur ska man annars utvecklas, frågar sig Angela Brignone Duckert.
Hennes bildvärld är abstrakt, avskalad och intuitiv. Hon utgår från geometriska former, men i regel egensinniga sådana. Som utställningstiteln antyder finns det en reliefeffekt i flera av verken.
– Jag söker ständigt nya uttryck, och på senare år har jag upptäckt att det är ganska roligt att klistra tyg på papper, säger konstnären.
Hon gör så för att det "känns bra", men det finns också en filosofisk tanke bakom Duckerts intresse för tyg. Det märks inte minst i verket "La vie" (franska för "livet"), som består av en gammal trasa.
– Ju mer jag använde denna trasa i vardagen, desto vackrare blev den. Jag tyckte att det var en så träffande bild av livet. En oanvänd trasa är vit och ren, den säger oss ingenting. När den samlat smuts under en tid händer något, den blir vacker. Så är det med livet också. Vi samlar på oss sorg, besvikelse och allt möjligt djävulskap. Men om tittar på livet med lite distans så är det bara vackert alltsammans, säger hon.
En annan nyhet i Duckerts grafikverkstad är blyplåt.
– Blyplåtarna kan var ganska irrationella, de ger effekter som man inte väntat sig. Det tycker jag är roligt. De säger i och för sig att det är giftigt, men jaja.
"Grafik relief", som visas 24 oktober till 8 november, kan bli Angela Duckerts sista utställning. Ett tag såg det ut som om den inte skulle bli av. Konstnären lider nämligen av hjärtproblem, vilket föranledde en pacemakeroperation nyligen.
– Jag har fått mycket hjälp av Birgitta Näsström, utan henne skulle det inte ha blivit något. Men visst, jag är ganska envis av mig. Det är ingen mening i att ligga i sängen och lata sig bara. Än är jag inte död.