Plötsligt händer det. Efter 13 år av "nej" fick Visbykonstnären till slut ett "ja" i mejlboxen. Då åkte julklappschampagnen hon fått av maken Mark fram, klart det måste firas.
– Jag har sökt det där stipendiet varje år, men det är så skitsvårt att få det. Det är alltid en massa erkända konstnärer som går före. Men nu...det känns så kul!
Hon har tilldelats det ettåriga stipendiet om 100 000 kronor skattefritt. Perfekt tajming, nu när hon inte riktigt visste hur hon skulle överleva.
Det är ju en del av konstnärskapet; att överleva.
– Folk pratar om att de får det så kärvt nu. Så har jag haft det i 20 år, man får skarva med en massa saker för att få det att gå ihop.
Stipendiepengarna är viktiga, absolut. Men viktigt på ett annat plan är erkännandet, att ytterligare komma igenom med sitt namn.
– Nu får jag en tids arbetsro. Jag kan köpa material och starta om på nytt, jag vet redan vad jag ska göra.
Det blir stora målningar, säger hon. Som alltid i olja. Idén och inspirationen är kommen sedan hon hängt fyra verk som del av Körsbärsgårdens utställning "Eurydikes systrar ". Där fick hon upp ett nytt spår.
Efter det positiva beskedet firades det där hemma. Champagnen – hon älskar den drycken – fick hon av maken i julklapp, nu brände de av korken. Som om han hade utnämningen på känn.
– Det finns ingen väg tillbaka, allt jag kan är att måla, det ska jag göra tills jag dör, det här är så välkommet, det är så jävla roligt" säger Pia.