Fotolinjens traditionsenliga avslutningsutställning har under de senaste åren klättrat uppåt i världen – bokstavligen: Från bottenplanet på Gotlands konstmuseum för två år sedan till mellanvåningen i fjol. I år ställer fotoeleverna ut där museitrappan tar slut, alltså i den utdömda lokal som är i färd med att renoveras. Tove Sjögren, lärare och kursansvarig på Folkan, ser dock inte flytten uppåt som en nedgradering.
– Eftersom den här våningen inte används till annan konst just nu kan vår utställning hänga kvar över sommaren, vilken den inte gjort förut. På så sätt kan vi möta en helt ny publik, och det känns spännande, säger hon under pressträffen som anordnades i torsdags.
Slututställningen, som är en övning i konstnärligt gestaltande foto vid Folkhögskolan i Hemse, har den här gången temat puls.
– Vi försöker alltid hitta ett tema som passar den aktuella gruppen. Det slog oss att vår senaste elevkull är väldigt lugn, därför kändes det intressant att få dem att blicka inåt och lyssna till de egna pulsslagen, säger Tove Sjögren.
Fotoeleven Nerissa Björk började spåna idéer så fort riktlinjerna hade utstakats.
– Jag tycker att det är ett bra tema, för ordet puls väcker så många tankar. Från början var det snack om att temat skulle bli melankoli. Det hade nog känts mer begränsande, säger hon.
En av hennes utställningsbilder är ett svartvitt porträtt av en mörkhårig kvinna. Det långa håret påminner om ett nunnedok.
Helt avsiktligt, betonar konstnären.
– Det finns något Madonnalikt över henne; hon är djupt inne i sitt eget sinnestillstånd och påverkas inte så mycket av det som sker runtomkring henne.
Nerissa Björk intervjuades av GT i samband med sockenutställningen i Sproge i vintras. Den gången bestod uppgiften inte i konstnärlig gestaltning, utan i dokumentärt berättande.
Dokumentärt eller konstnärligt foto – vad föredrar du?
– Uppdelningen är inte så viktig för mig. Jag tycker om att blanda. Det finns oftast något konstnärligt i dokumentära bilder, och vice versa.
En annan person som förekom i GT:s artikel från Sproge var Axel Hilleskog. För honom blev kastet mellan journalistiken och bildkonsten mer dramatiskt.
– Jag har en bakgrund som bildjournalist, så det här var utmanande, men kul, säger han.
På en av hans nya bilder syns en lekplats med gungor i full sving.
– Jag valde att arbeta med pulsen i frånvaron. Det finns mycket rörelse i bilden, men inga människor. Stämningen blir lite kuslig. Det handlar mycket om barndomsminnen, berättar Axel Hilleskog.
I vanlig ordning ställer fotoeleverna ut tillsammans med textillinjen, som har att förhålla sig till samma tema.
Caroline Fleur-Martini, som går ett projektår på den linjen, är representerad med ett tovat verk som ringlar sig fram i lokalen. Färgen är blodröd och formerna för tankarna till människans innanmäte.
– Det första jag kom att tänka på när jag hörde puls var gravida kvinnor. I den som väntar barn slår mer än en puls. Mitt projekt utvidgades till att handla om den pulserande kvinnokroppen, allt som kommer ur den under en livstid, och de komplikationer det kan leda till. Vi bör prata om det, forska om det – inte gömma undan det, säger hon.
Utställningen på konstmuseet invigdes under lördagen. Där får man även ett smakprov på vad konstrundan Öppna ateljéer har att bjuda på under kristi himmelsfärdshelgen (mer om detta om några veckor).