Jag minns det som i går, den 1 april 1962. Det var en söndag. Ledig från jobbet och ingen pingisträning i bygdegården på kvällen. Utanför stod moppen med trasig kopplingsvajer. Satt och slötittade på TV tillsammans med min mamma. Hon som vanligt nedsjunken i stickfåtöljen knogande på ett par raggsockor, förmodligen ämnande som julklapp till min storebror Yngve.
Det var då det hände. I den lilla svartvita TV-rutan framträder Kjell Stensson, känd radiotekniker. Han hävdar att om man drar en nylonstrumpa över rutan så förvandlas bilden till färg. Jag vaknar till med ett ryck: ”men för tusan morsan, ragga fram en nylonstrumpa på direkten!” Vet du vad hon gör? Ingenting! Sitter lugnt kvar med sticksömmen och suckar: ”det begriper du väl att det är ett aprilskämt”. Jag vill sjunka genom utdragssoffan, vidare genom korkmattan och ner i torpargrunden. Det finns inte ord för att beskriva hur jävla dum jag känner mig. Till mammas heder ska läggas att hon senare aldrig nämnde denna penibla händelse. Och jag teg förstås som muren. Du, min vän, är den första som får veta.
Skämtet som jag gick på och förtigit i snart 60 år sätter jag som nummer ett på listan över lyckade aprilskämt. Efter denna olycksaliga söndagskväll i Barlingbo 1962 har jag aldrig mera blivit lurad. I år presterade min gamle kollega, Lars Schill, något som håller nylonstrumpeklass. Ett Coronainspirerat skämt, rätt i tid och rum. Han berättade att alla 70-plussare skulle portas från Systembutikerna. Personalen skulle kräva leg på alla som såg ut att vara över 65 år. Och polisen skulle genomföra riktade aktioner i området utanför butikerna i syfte att förebygga misstänkt langning från yngre till äldre personer.
Gick naturligtvis inte på detta, men skrattade så jag storknade. Grattis Schill, äntligen ett aprilskämt som tål att jämföras med Kjell Stenssons retfulla nylonstrumpor!
Lyfter till sist på hatten för stadsträdgårdsmästare Pernilla Johansson, arkitekten bakom den lilla natursköna park som vuxit fram mellan Bilprovningen och hotell Kokoloko. Emotser en pampig invigning där hotellägaren bjuder hela grannlaget på ”överklass-soda”. Skulle tillställningen bara vara öppen för landshövdingen och andra potentater så följer vi grannar, med två meters lucka och nytvättade händer, festen från andra sidan gatan, smuttande på medhavd sockerdricka.