Handen på hjärtat, jag är ingen renoverare. En varm sommardag flyter jag helst runt i det ljumma vattnet nere i Kvarnåker. Villatidningar med renoveringstips hamnar direkt i pannan om jag får styra. Kanske beror det på att jag gjort mitt i renoveringsbranschen. Jag är rädd för allt stök och all oro det för med sig. När vi flyttade hit för över 20 år sedan så var det stora projekt varje sommar. Jag minns den sommaren när hela korridoren nere var ett dammigt meterdjupt dike som jag fick hoppa över med vår bebisdotter i famnen varje gång jag skulle byta på henne. Eller sommaren utan kök. Vi lagade mat och diskade i pannrummet och det var en miljard flugor. Eller sommaren utan fönster. Värst av allt var ändå sommaren Hemmansägaren och jag rev en gammal 1700-talsskorsten. Det var så mycket damm och sot så jag fick evakuera hela familjen och vi fick bo med småbarn ute i flygeln. Hemmansägaren fick dammlunga, eller något sådant, och blev sängliggande.
Sedan kan jag tycka att det gått överstyr också med att allt ska vara så vitt och fräscht och nytt, precis som om ingenting annat är värt något. Har du inte nytt och fräscht så är du ingenting. Ta alla de här byggprogrammen när man under stress river ut allt gammalt och sen sätter in nytt. Stora lastbilar töms på nya grejer som man i all hast river plasten av och sätter in och alla bara:
– Men, oh vad fint!
Jag får ont i magen av det. Samtidigt måste man ju underhålla sin fastighet så den inte sätts i förfall, jag förstår det. Förra året bytte vi ut all el på hela gården och det hade behövt göras länge. Varje gång det regnade läckte det in vatten i de gamla ledningarna och vi fick strömavbrott.
– Mamma, du bara säger nej till allting, säger yngste sonen som entusiastiskt planerar olika projekt.
Vardagsrumsgolvet ska bytas. Jag tycker det duger som det är. De plankor som sviktar låter jag bli att gå på och nu när vi har kattungar tejpar jag över råtthålen så de inte ska kunna ramla ner där. Så skickar Stora syrran en ritning på en utedusch hon vill bygga. Det är soluppvärmt och bambujalusier och fan och hans moster. Jag kan se hur de där bambujalusierna fladdrar runt över hela Hablingbo efter första höststormen. Hur ska jag slippa allt det här?