Det här med att ungdomar kan allt mindre har vi i och för sig hört förut. Min första lärare på universitetet förklarade att vi inte hade några förkunskaper alls. Han hade aldrig sett på maken! Inte kunde vi rabbla upp grekiska gudar och inte kunde vi nämna kända tragedier. Han tog sig för pannan. Sen kunde han ha skojat om att redan de gamla grekerna sa att ungdomar är hopplösa. Men det gjorde han aldrig.
Oavsett om ungdomar blir dummare för varje generation – vilket ärligt talat vore mycket märkligt – så är det anmärkningsvärt hur svenskarnas skriftspråk har förändrats. För det här handlar inte om utlandsfödda ungdomar. Det handlar lika mycket om svenskar. Problemet är alls inte att man har rötter i ett annat land. Problemet är digitaliseringen.
Forskningen säger att det är bättre att skriva för hand än på dator. Man lär sig mer, kommer ihåg mer och förstår bättre. Samma sak gäller att läsa i en pappersbok kontra på en läsplatta. Det händer något i hjärnan när fingrarna bläddrar och känner bokens tyngd.
Den absolut största skillnaden mellan dagens 20-åringar och oss andra är att de aldrig har fått lära sig läsa och skriva på papper. I stället har de producerat huvuddelen av sitt skrivande på en telefon eller dator. Utöver en och annan bänkbok har de även läst texter digitalt. Och det betyder inte bara att de gått miste om chansen att hålla i en bok eller tidning. Det betyder också att en stor del av den text de konsumerat har skrivits av vanliga människor. Förut läste vi bara text skriven av etablerade författare och journalister, och texterna var korrlästa i flera steg. För att kunna skriva bra måste man läsa bra texter.
Det finns massor av fördelar med digitaliseringen och jag är ingen motståndare. I själva verket ägnar jag en stor del av min arbetstid åt att lära människor använda datorer och paddor. Men jag är ändå säker på att nästa steg kommer att vara bakåt. Analogiseringen ligger i startgroparna. Vi kommer att vilja läsa och skriva på papper och vi kommer att träffas öga mot öga. Vi kommer att skratta generat åt de där åren när vi trodde att digitalisering var allt.
För det digitala kan aldrig ersätta det analoga. Att slå upp ett randat kollegieblock och sätta en nyvässad blyertspenna mot papperet. Det är liksom där det händer. Det är där det börjar.