Jag såg en kundvagn slängd i Östergravar och i naturen dumpas saker både här och var, det tycks inte så noga. Aldrig har jag dock sett någon som tankat bilen och efteråt givit fan i att hänga pumphandtaget på sin plats. Där är det minsann ordning och reda.
Många besökare går gärna och helst långsamt mitt i vägen. De gör som de vill ty de har s-e-m-e-s-t-e-r.
Orden: Smitta, spridning, smittspridning.
För första sommaren på flera år har jag inte besökt min hembygd i Småland, platsen dit alla vägar alltid leder och varifrån alla vägar alltid utgår. Jag har ingenting kvar där, men att inte ha fått se att allting där är som det alltid varit saknas mig ändå.
Ibland krävs så lite för att bli upprymd. Som när jag uppsökte en toalett där det visade sig finnas en liten knopp att dra i vid spolning. Det var roligt. Det är sällan det finns toaknoppar att dra i längre, det är mest tryckknappar. Det finns alldeles för många tryckknappar i världen.
När jag någon gång drar ett hårstrå ur näsan följs det alltid av en brutalt kraftig nysning. Ett av kroppens många mysterier.
Förr, för inte jättelänge sedan, var det ett absolut no no för tidningar att skriva om näringsidkare som öppnar nya rörelser. Textreklam var paria. Numera skrivs det gladeligen om det mesta som öppnas. Det är en annan tid nu. Klick-åldern.
Göte mejlar om min spalt för två veckor sedan, den handlade om hur många personer vi egentligen förmår känna igen. ”Vissa kan man se en enda gång och ändå känna igen tio år senare. Någon annan kan du se tio gånger på kort tid, men ändå inte känna igen”. Märkligt, tycker han. Ja, i högsta grad märkligt.
Vi befinner oss i tredje steget på sommarens trestegsraket. Hälsningsfraserna "Blir det någon semester?” och ”Har du semester?” är överspelade, nu är frågan transformerad till imperfekt: ”Har du haft någon semester?”.
Alla teknikförsäljare som säljer wifi-prylar och sånt och som säger att ”det är enkelt att koppla ihop, tryck bara där och där”. Till er vill jag säga: Nej, det är inte enkelt. Det är fan så svårt att kan ta timmar för en som inte begriper.
Det blir bara sämre och sämre och värre och värre blir det, skrev jag förra veckan. Det är inte riktigt sant. I tv-serien ”Macken” från 1986 säger karaktären Roger i en sketch att ”i formel 1 byter de däck på elva sekunder”. På Silverstone i söndags bytte de fyra däck på tvåochenhalv, så nog går det framåt.
Nä, nu får jag ta en hamburgare.