Är man så sur som jag så behöver man piggas upp

Det finns mycket skit på internet, finns många glädjepiller också. Hoppingivande. Magnus Ihreskog har surfat.

Foto:

Krönika2021-02-20 10:30
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Slirade runt på Youtube, videodelningstjänsten. Så skriver vi, vi som är gamla i gemet. Förklarar det som med tiden blivit självklart. Som de kanske gjorde förr: kylskåp, skåpet med kyla i i vilket maten inte förfars.

Nåväl, slirade runt där, klickade på länkar, tittade på klipp.

Hamnade på No Surrender Festival. Ett glädjepiller. "No Surrender" är en Springsteen-låt, från Born in the USA-plattan, 1984, den efter vilken hans fans hoppade sönder Ullevi.

Men: på denna film ingen Boss, bara hans låt, framförd av hundratals människor, fans, antagligen. Femtio gitarrister, lika många trummisar, basister, sångare samlade på en fotbollsplan…och så öser de på. 

Sjunger, spelar, dansar, ohämmat, glatt, sök och du ska finna den, se den, hör den, känn den, i hela kroppen känns det; hur allting lättar. För en stund.

De gör "Badlands" också.

I detta blad i veckan: De ger sig själva köpstopp i nio månader. Om kläder handlade detta, vällovligt, konsumtionssamhället behöver tas i örat.

Jag anmäler mig att ingå i gruppen Vi som inte köpt något nytt, eller begagnat för den delen, på flera år. 

När jag var liten sydde mamma åt mig, men jag slapp gå i min syrras byxor. Jag har ingen syster, nämligen.

Det hade och gjorde Egon, Roys kompis, i tv-serien ”Macken”. ”Han kallades för gylfen för han hade ingen gylf, han gick i sin syrras byxor jämt”. Återvinning. En Macken-replik för varje tillfälle.

Jag är en sur jävel. Du kanske tror något annat, men så är det. Så jag behöver piggas upp emellanåt, hissa giporna.

Så därför: Youtube igen: Jag kan inte sluta se Rebel-tv där dårar springer runt och drar undan stolen för folk som ska sätta sig eller redan sitter.

Jag vet: Prova inte detta hemma. Jag slog i svanskotan på Kvarndammens is en gång och hade ont i flera år, men ändå: Så vansinnigt roligt.

Och pranket i ett annat filmklipp: Ett helt gäng, tio pers, kanske femton, som går i fatt en ensam fotgängare, omringar och sedan hissar vederbörande, ställer ner på marken och går vidare.

Så klart denne måste undra vad fan han just varit med om!

Alice Bah Kuhnke, Europaparlamentarikern, har tagit beslut att aldrig mer köpa nytt. Bara begagnat, återvunnet, läser jag. Gick på sin senaste Nobel-fest i kläder från Stockholms stadsmission.

Mer att bli glad av. På torget i Haarlem. Nederländerna. Också på Youtube: Ett jätteband, unga, gamla, alla färger och sorter. Tillsammans. Sjunger och spelar ”Rockin in the free world”. Neil Young.

Sådan är musiken, ska vara. Glad, nja, inte nödvändigtvis. Men varm. Förenande.

Finns mycket skit på nätet, mycket bra också.

Det är det vi måste göra nu, snart. Rocka tillsammans i den fria världen.