Det hade så klar varit roligt att få höra ”Sweden twelve points, La Suede douze points” när Clara sjungit sin låt i Rotterdam. Men allt går som bekant att vända till sin fördel, så låt oss då göra det.
Låt oss också travestera ja du vet vem: En utebliven seger är också en seger.
Missförstånd, nej tack. Det hade varit kul att se henne jubla, det har det varit det senaste veckorna.
Men jag tänker att det lovar gott för den framtida karriären att hon nu faktiskt kan släppa tankarna på Mello.
I den mån det nu går, förstås. Hon lär bli igenkänd, på bara några veckor har hon gått från noll till hundra. Från att vara tämligen okänd, om än med några P4-hits bakom sig, till att vara ett namn i hela landet som sjungit sig in i så många hjärtan.
Här hemma på Gotland har hon blivit ”allas” Clara.
Men – hon slipper packa trunkarna för att resa till Rotterdam i maj. Jag skriver ”slipper” för risken är stor att annars för alltid förknippas med just Eurovision, oavsett hur det skulle gått där.
Som ni, vi, jag vet, varken Mello eller Eurovision står särskilt högt i kurs i vissa läger, få saker är så legio att inte gilla, rent av avsky.
Det skulle alltså kunna bli en hämsko att så helt och fullt bli synonym med den tävlingen. Särskilt som hennes ”Behöver inte dig i dag” i Mello varit i en annan fåra än de övriga bidragen, precis som hennes tidigare släppta låtar.
Inte spel, koreografi, dans, ljus och effekter, istället stadiga skor och en trygghet i att själva låten bär. En udda fågel i festivalskogen.
Under finalkvällen gjorde Clara sin allra bästa insats under Mello-äventyret. Total närvaro, som att hon ville att stunden aldrig skulle ta slut. Det räckte som bekant inte till vinst.
Men när de första grupperna ur den internationella juryn sade sitt flög hon ändå högt. Näst högst poäng (10) av Frankrike och Island. Och då ska vi betänka att Clara var en av endast två artister i startfältet (också Danny Saucedo) som sjöng på svenska.
Sedan dalade hon en aning, slutade på en total femteplats. Trea när "svenska folket" sade sitt.
Tusse vann överlägset före Eric Saade. (Heja Lummelunda! Linnea Deb, en av upphovspersonerna till Tusses "Voices" växte ju delvis upp där!).
Nu får hon möjlighet att ta mark, andas ut en liten stund, ta nya tag, bli ”årets gotlänning" i slutet av året, allt medan ”Behöver inte dig i dag” fortsätter att nynnas runt om i landet, spelas i radio, hamna på topplistor och…ja, leva sitt eget liv.
En och en halv miljon strömningar på Spotify hittills och många utsatta människor som hört Clara sjunga just deras historia.
Hatten av för det.
Nu väntar framtiden. Clara må stundtals kalla sig svag som människa, även om hon växt med flera meter dessa veckor, men i satsningen på musiken är hon stark och dedikerad.
Det behövs. Branschen är hård, stjärnor snabbt utbytbara och, som låtskrivarpartnern David Lindgren Zacharias sa till mig inför finalen ”Det handlar om matchning om en låt ska bli en hit”.
Det gäller, så klart, också en hel karriär. Och Clara har stort stöd i sin satsning där hon befinner sig nu, hos Freebird Entertainment.
På avstånd har jag varit, och är, fascinerad av Claras genombrott. Så snabbt det kan gå. Under vår kontakt den här veckorna, på telefon och sms, har det låtit som hon i sin bubbla själv inte riktigt fattat vad som hänt.
Tacksam, glad…men också som ett levande frågetecken, ”Va? Händer det här verkligen? Är det här en dröm så vill jag vara kvar i den?”.
Men, Clara, om du fortfarande inte fattat, om du läser det här: Jo, det har hänt.
Tack så himla mycket för underhållningen, grattis till ett gott jobb och när du nu vaknar: Välkommen ut till en helt ny verklighet.