En annan är bilden på en svensk partiledare som kliver runt bland de nödställda och delar ut flygblad med texten ”Sweden is full!” och ”We can't give you more money!”. En del menar att man inte bör uppmärksamma sådana här elakheter, som det här med flygbladen, utan anser att tilltaget bör tigas ihjäl. Jag kan inte låta bli att fundera över det ändå.
Jag minns förra flyktingvågen, när vi tog emot våra afghanska pojkar. Jag minns när jag var ute och skjutsade runt på lillebror här på Sudret. Han älskade att åka bil med mig. Äntligen satt jag still och kunde inte komma undan och han kunde få träna sin nyfunna svenska på mig och ställa sina 512 frågor om allt mellan himmel och jord som jag egentligen inte orkade svara på:
– Mamma Mien, varför har ni så bra mattor (vägar) i Sverige?
– Mamma Mien, varför finns det inga människor här?
Speciellt minns jag hur förundrad han var över att det finns så många stora hus här på södra Gotland som det ofta bara bor en äldre person i:
– Mamma Mien, varför tar inte alla emot en afghansk pojke som du har gjort? Det kan ju inte vara roligt och bo själv i ett så stort hus? Tänk, de gamla skulle kunna få så mycket hjälp om de tog emot flyktingar de också, resonerade lillebror.
Lite svårt att inte dra på munnen var det ju när man hörde hans tankar, för han var ju inte bara till hjälp, om man säger så. Men helt klart hade han ju rätt i att det finns gott om plats i Sverige och speciellt på södra Gotland, vi behöver fler människor, inte färre.
Sen vet vi ju hur det gick. Lillebror fick inte stanna i Sverige trots att det finns så många tomma hus, det hade han svårt att förstå. Häromdagen, när lillebror ringde från det land han flytt till nu, tjatade han på mig att jag skulle sätta på kameran så att han fick se mig:
– Det var så länge sedan jag sett dig, tjatade han.
Ni vet, man känner sig ju inte så snygg, plufsig och med påsar under ögonen och glåmigt trött men som vanligt fick han mig tillslut att ge efter:
– Åh, där är du! utbrast han med ett nöjt leende när han fick syn på mig. Som jag längtat efter dig!
Det handlar ju om kärlek också.
Att kliva runt på en åker i snålblåsten och säga till flyktingar att:
– Sweden is full!
Det är så elakt. Det är att stänga dörren till medmänsklighet. Men framförallt, det är att säga nej till kärleken!