Aldrig förr har så många lagt sin fritid på träning och på att vistas ute i naturen. Jag är en av dem. I social distansering från omvärlden kan jag glömma corona och allt vad virus heter för en stund.
Ett par timmar i vadarbyxor, där sjögräsets slingrande gröna hår på bottnen långsamt smälter ihop med den spegelblanka vattenytan, fyller mig med trygghet. Här är nästan allt som vanligt och horisonten blir ett rättesnöre att luta sig mot för att veta vad som är himmel, hav och helvete i den pågående pandemin.
Jag störs plötsligt i mina tankar av en silverblank torped som våldsamt attackerar betet. Näbbgäddan är som en svärdfisk, silverblank och det mest exotiska man kan lägga på grillen i sommar. Jag brukar låta dem simma i marinad med olivolja, sambal, vitlök, lime, havssalt och en skvätt vin – innan de landar en kort stund i hettan på grillen. Smaken är som från Karibien, men fisken som nästan meterlång serveras hel med näbb och allt, är inte importerad. Näbbgäddan finns egentligen inte här, men varje vår simmar de i tusental själva hit från Atlanten. I en pandemi som begränsar det mesta är de extra välkomna känns det som.
Att svinga sitt bete mot horisonten en hel dag är att rida på hoppets vågor. Fiske är som religion. Man måste tro för att få något. Det där kan ingen bättre än Sir Anthony Hopkins förklara. Om du inte följer honom på Instagram tycker jag att det är dags. Han är lika duktig skådespelare som han är säker på piano. På sitt Instagramkonto bjuder den nu 83-årige kändisen på bådadera och en uppmaning i dessa tider:
– Tro på det du vill ska hända. Tro, tro, tro, låtsas tro! Även om du inte tror!
Jag tror på Anthony och att man måste ha en målbild att tro på. I min andra coronabefriade utomhusaktivitet, långdistanslöpning, har jag haft ett hiskeligt mål. För fyra år sedan dog jag nästan efter 2,5 kilometer, men drömde och trodde på att en gång klara att springa en hel mil. För ett par veckor sedan sprang jag mitt eget marathon, fyra gånger så långt. Tack till kvinnan i Väskinde som jag fick köpa en balja glass av så att orken räckte hela vägen hem. I tider som denna, när allt roligt ställs in och få glädjeämnen går att planera, tror jag att det är extra viktigt att komma ihåg skillnaden mellan de två ord som båda börjar på bokstaven B. Besvikelse över pandemin är helt normalt att känna, men bitterhet gäller att slå ifrån sig.