Hannah Arendt (1906-1975) bygger mycket av sitt filosofiska tänkande kring tre mänskliga aktivitetsformer. 1) Det vardagliga, upprepande, arbetet, 2) hantverket; skapandet av ting och 3) (det politiska) handlandet. Genom det senare kan människan visa vem – inte bara vad – hon är. Genom vårt handlande kan vi ta oss an frihetens sak mot tyranniet. Hon ser i det också revolutionen som en politiskt avgörande kraft. Men en ”äkta” revolution består, enligt henne, av två komponenter. 1) befrielse från tyranni och 2) byggandet av något nytt. Det är för oss alla sorgligt bekant att nästan alla revolutioner har stannat vid det första steget och ersatt det andra steget med en ny (inte sällan än värre) tyranni. Ett undantag utgör den amerikanske revolutionen – befrielsen från det engelska kungadömet följdes upp av det andra, konstruktiva, steget – skapandet av en ny författning som kunde bana väg för en demokrati. Den principen förringas inte som princip av att just den demokratin var förbehållen en slavägande elit. För Hannah Arendt är det också viktigt att den amerikanska revolutionen var politisk och inte någon social omvälvning (som t.ex. de franska och ryska revolutionerna). I slutet av 1700-talet rådde inte massvält och generell social misär i Amerika (även om många hade det rejält tufft).
Revolutionen som frihetens kamp mot tyranniet alltså. Men ett bekymmer kan uppstå när frihetens i grunden främsta -ism – liberalismen – blir tyranniet. Hannah Arendt ser liberalism, liksom även socialism, kommunism, kapitalism, imperialism m.m., som 1800-tals-ideologier som förlorat kontakten med vår världs realiteter (och då menar hon mitten av 1900-talet!). Där förefaller vi stå fast än i dag på 2020-talet. Vi bestämmer oss först för om vi bekänner oss till liberalism, socialism, konservatism eller något annan -ism. Vi vill sedan forma vår värld efter den -ism vi valt att hylla. Ett 1800-tals-tänkande för att lösa 2000-talets utmaningar. Inte undra på att det går lite knackigt för oss – lokalt, regionalt och globalt. Just nu är liberalismen den -ism som är mest ”inne”. Den ses som lösningen på våra problem. Men tänk om den, och även andra 1800-tals-ismer, är problemet som står i vägen för lösningen. Tänk om liberalismen är den tyranni som vi måste revoltera emot. Tänk om? I så fall är det dags för oss att tänka om!