Att ställa sig vid vattnet vänd mot stormen, om det nu var stormade det gjorde. Men vänd mot den hårda isande vinden, se och höra vågorna krascha in, dånandet i öronen, den isande kylan i kinderna. Det var nu i veckan, så skönt, så i någon mån renande; den lilla människan, de stora krafterna; naturen, Tellus, universum.
Sven-Bertil Taube, Svenne Hedlund, Lasse Lönndahl. Så mycket musik, tack och lov finns den kvar.
Har köpt två ”repair kit” på gubbdagiset, små vassa stenar, eller gruskorn, har trängt igenom cykeldäcket och ordnad två punkteringar på lika många dagar. Så nu är jag laddad med än mer sandpapper och solution.
Segrarna, överlägsenheten, tv-apparaterna i klassrummen och allt det där. Det som tog mig mest med Stenmark-dokun i Tv4 var den livslånga vänskapen med Stig Strand och berättelserna från uppväxten i Tärnaby; ”Varje gång jag känner doften av apelsin tar dig mig upp på toppen av backen när jag var liten”.
All vänskap som sträcker sig genom åren, ibland just livslång, har alltid berört mig starkt.
Pappa blev vansinnig, i alla fall irriterad, på alla mina punkor. Min tidiga tonårs-kompis bodde på andra sidan Folkets park och vägen dit var följaktligen välförsedd med glaskross efter festkvällarna där. Så det blev som det blev; sandpapper och solution. En gång spelade förresten Tasavallan Presidentti i parken.
Tack och lov för minusgraderna. Det blev åtminstone lite julfrost på backen. Det var vackert nog. Sedan kom regnet.
Jag puttrade i 30 bakom en röd triangel. Jaså du också.
Det nya året börjar inte nu. Det börjar efter sommaren. Då infaller de stora förändringarnas tid, med smör på.
Det märkliga är, noterade jag under besöket på gubbdagiset, att på den korta tid jag var där, några minuter bara, bar tre, fyra rätt karlakarliga män ut jättedunkar med nej inte brännvin, det hade varit något, men annan sprit, tror det var spolarvätska. Har aldrig förr sett så många dunkar bärandes av stora män på så kort tid.
Julmat är god när det är jul. När det inte är jul längre är den inte lika god. Gammalt djungelordspråk.
Ett erbjudande att prenumerera på Fantomen dök upp på min skärm – undrar var den algoritmen hittade näring!? – och med ens insåg jag att det är otroligt länge sedan jag läste en Fantomen-tidning. Jag tänker inte göra något åt det. Men påminnelser som den är ibland lite mysiga.
Vi ses på det som heter 2023. Läget verkar kärvt men låt oss göra vad vi kan för det goda. Le mot vem som helst och du ska se att du får ett leende tillbaks.