Det väntades kraftiga regn, Facebook fylldes av domedagsprofetior och media, vi, skrev. Väder ger klick, så är det, och det gillas att pratas om. Det kom inga mängder och när jag skriver det här skiner solen, 24 grader ute. Svensk sommar.
Verstappen startade i fjortonde rutan på Spa, efter arton varv var han i ledning och höll den i mål. Han tar död på spänningen.
Jag var i Uppsala med sonen, det var förra veckoslutet, jag skrev om det då. En eftermiddag fick vi en stund över och stannade till på Ekebyvallen och såg lite fotboll. Upsala IF mot Knivsta, division…fem kanske. Det stod 0-0 och blev inga mål så länge vi var kvar. Upsala hade en bra chans men Knivsta-målisen reflexräddade. Några som brukar kallas närmast sörjande längs sidlinjerna, små bollpojkar var på stort uppdrag, vid ett litet bord gick det att köpa fika. Jag tog emot en boll som slagits snett och rullade den tillbaka.
Valet blir en rysare. Nej, rysare ser man på bio eller tv och går sedan därifrån med skräcken krypande medan allt omkring en åter, tack och lov, är som vanligt. Risken finns att det snart inte blir ”som vanligt”, vi kan ju börja med att kika hundra år bakåt i historien, hur tidsandan var och hur det gick sedan.
Narrativ. Hur kunde ordet narrativ bli så populärt.
Men i Pakistan regnar det. En tredjedel av landet under vatten och tusentals döda, det är det dock få här i väst som bryr sig om. Inte ger det särskilt många klick heller.
Så fint var det, jag som verkligen är måttligt fotbollsintresserad. Men jag gillar folk som är dedikerade. Dessa, i det här fallet, grabbar som tränar en, två, tre gånger i veckan, reser i sitt närområde och spelar matcher. För att de tycker det är kul, de flesta av dem blir inte bättre, har inte ens förutsättningar att bli bättre, än så.
Sedan Eric Bibb var på Visbyfestivalen har jag lyssnat på hans låtar på Spotify. Det finns lite att ta sig igenom, fyrtio album. Vilken bluesman, vilken speleman! Och jag som aldrig varit särskilt svag för blues.
Eva Bofride och jag har varit arbetskamrater i trettio år. Hon är en klippa i sitt värv. Att hon beslås med lögner i ett fullmäktigepartis egna kanaler, vilket hon berättat om på sin ledarsida, gillas inte. Skämmes.
Någon dag senare zappade jag in på en italiensk ligamatch. Botoxplan, själlöst, affär och industri. Saknade de leriga Tipsextra-planerna, ja, det gjorde jag. Polisongerna likaså. Upsala slog Knivsta till slut, 1-0. Jag har googlat.
Jag vet inte vad narrativ betyder. Känner mig utestängd. Kränkt, rent av. På detta fåneri vägrar jag googla.