Det är för bedrövligt för det som var bra blir bara sämre och sämre och värre och värre blir det, förr fanns i alla fall en liten ljusglimt men numera är det svårt att ens urskilja det som sägs vara ljust för allt mörker.
Det som tidigare fungerat bra, åtminstone ganska bra, är nu helt uppåt väggarna och det som var dåligt förr, ja, det ska vi inte ens prata om, där räcker det inte att kalla det uselt.
Men kan ju undra vart allting är på väg.
Man var van att det åtminstone fanns något hyfsat positivt att se fram emot, men inte längre, nu verkar allt detta ligga bakom. Det är inte bra. Det är obra. Dåligt.
Till och med det som är bra nu är egentligen inte bra, det är bara i relation till allt som är komplett värdelöst som det kan uppfattas som aningen okej, men egentligen suger det. It sucks!
Jag vill här poängtera att jag som person inte är negativ utan ser alltid saker från den ljusa sidan. Men man ska ju kalla saker för dess rätta namn och just nu är namnet katastrof.
Det är märkligt att inte någon kan göra något åt allt som är kass. Hallå! Någon? Man trodde ändå ett tag att det gått så långt som det kan men inser med tiden att det bara blir mer och mer erbarmligt.
Dåligt, sämre, sämst.
Det sägs att man med tiden ska ett ljus i tunneln men här finns inte ens någon tunnel. Hallå! Bygg en!
Nej, allt går bara utför och bakåt och bortåt och åt skogen, det var bättre förr, är det verkligen ingen som kan göra något, varför är det ingen som gör något? Så här kan vi inte ha det. Gör något. Hallå! Tegnell?
Äh, vad händer? Vänta lite.
…så där, det knackade på dörren, ringde i telefonen, pep i kylen, hostade i hallen, knäppte i knäna och jag hällde upp en kopp kaffe, alldeles för starkt svagt, att ingenting kan vara lagom som det var förr och som det alltid varit.
Var var jag, jo, det är alltså för bedrövligt att det som varit bra bara blir sämre och sämre och Facebook. Facebook! Ja, jag säger bara det. Och värre och värre blir det.
Och när jag senast var och handlade sade personen i kassan ”ha en fortsatt bra dag” och jag tänkte hur vet personen i kassan på vilket sätt min dag varit bra eller om den ens varit det.
Det hade den inte, nämligen, för allt är för bedrövligt, vad ska vi egentligen tro på, Hallå! Någon måtta får det lov att vara.
Det är dags att se framåt, hur det nu ska gå till.