Det är en sorgens dag, en epok är över. Från och med nu flyttar tryckningen av papperstidningen till Linköping och de tunga tryckpressarna på Broväg i Visby tystnar.
Ända sedan jag för drygt 40 år sedan började i tidningsbranschen har det alltid fascinerat att så snabbt få se resultat. Ett resultat som lika snabbt är bortglömt, för all del. Du vet, tidningar som eldas med och stoppas i stövlar över vintern.
Men ändå. Inte lika snabbt som webben, så klar, men ändå mycket mer på riktigt. Att ha en text tryckt i en tidning är alltid, för mig, mycket sexigare än att se den digitalt.
Jag var sportreporter under många år. Att då slita mot deadline efter en sen, säg, hockeymatch, lämna i väg manuset knappt utan att veta vad man skrivit, höra fotografen stöka i mörkrummet intill…
…och någon timme senare vandra över gatan, från GT:s sida av Broväg till tryckeriet, höra pressarna mullra och hämta en varm och ännu av trycksvärta fuktig tidning direkt från pressen.
Jag ska inte säga att det var lycka för det var det inte…eller, jo, ibland, lycka!
Där var allt, på plats: rubrik, text, bilder. Konst!
Det hände att vi som jobbade, vi var yngre då, tog oss ner på stadens etablissemang med en bunt tryckta tidningar under armen och delade ut bland krogens gäster.
Få saker har väckt sådan fascination som att redan på kvällen få hålla nästa dags tidning i handen.
Jag har alltid beundrat de personer som slitit med trycksvärtan, som ställt rattar och reglage rätt för att produkten ska bli så bra som möjligt.
Men nu har den sista tidningen tryckts på Gotland. Det är tråkigt, jag kan bara tacka för den tid som varit.
Men nej, det har inte alltid varit kul. Fotbolls-VM 1994, semifinal Sverige-Rumänien, spel sent, långt efter deadline.
GT skulle trycka först denna natt, så vi gjorde en överenskommelse med GA. Klockan halv ett sätter vi båda streck, hur den än står i matchen. Vid den tidpunkten var ställningen 1–1; ”Matchen inte färdigspelad vid denna tidnings pressläggning”.
Av någon anledning försenades tryckningen och det hann bli straffavgörande på tv:n. Vi skulle hinna publicera den svenska VM-lyckan, det var Martin och jag, Martin som i dag är på Svenska Dagbladet.
Nej, sa nattchefen. Vi har en överenskommelse. Så i nästa dags GT var fortfarande bara halva matchen spelad.
GA sket i det överenskomna, på deras sportsidor hade Sverige vunnit. Tack för det, det där svider än. Var bara tvungen att få det sagt.