Språk och språkanvändning är något som ständigt är föremål för utveckling och förändring. Vi talar och skriver inte på exakt samma sätt i dag som man gjorde för 100 år sedan. Och om 100 år kommer man inte att tala och skriva på exakt samma sätt som vi gör i dag. Men denna inneboende dynamik i språket och dess användning innebär inte att man inte kan säga eller skriva fel.
Det senaste halvåret har varit särskilt motigt för oss språkpoliser när det talats och skrivits om alla ”nedstängningar”. Man har uttryckt det som att man har ”stängt ned” arbetsplatser, flygplatser och skolor och till och med länder, när man menat att de har ”stängt”. Det är inte ett exempel på någon språkutveckling utan om en helt och hållet felaktig språkbehandling.
I otaliga sammanhang – inte minst i arbetslivet – uppmanas vi att komma med ”inspel” i olika diskussioner. Är det fotboll vi spelar? Varför kan vi inte få komma med en ”synpunkt” eller en ”kommentar”? I samma arbetsliv avslutar vi gärna ett möte med att vi ska ”återkoppla” inom viss tid. Är vi alla elektriker, eller? Vid våra domstolar har man på centralt håll bestämt att det förekommer ”brukare”. Vad det betyder har jag inte lyckats lista ut – men jag har ju bara jobbat i 40 år i den ”branschen”. I kultur- och samhällsdebatten har det blivit inne att tala om ”narrativet”. Varför duger det inte med någons ”berättelse” eller ”historia”? Och då kan vi gärna slippa höra ”våran” berättelse.
Däremot skulle vi gå miste om en hel del goda skratt om vi avskaffade alla syftningsfel som t.ex. i det klassiska pressmeddelandet från Justitiedepartementet: ”I dag invigdes Kvinnofridscentrum i Uppsala för kvinnor som misshandlats och våldtagits av justitieminister Gun Hellsvik”. Eller en annan klassiker: ”Halvt vansinnig och omgiven av dåliga rådgivare kan jag inte annat än beklaga Erik XIV”:
Glädjeämnet nu är att vi amatörmässiga privatspanare på språkområdet har fått ett hjälpmedel så att vi kan fortbilda oss till fullfjädrade språkpoliser – finns att hitta i en bokhandel nära dig! Här redogörs för brottsligheten som sådan, den tyngre kriminaliteten och lättare förbrytelser samt avslutningsvis förslag till några lagändringar.
Språket är förvisso inte det enda men det i särklass viktigaste instrumentet för kommunikation oss människor emellan. Att värna detta kräver poliser – välutbildade sådana!