Från slutet av 1800-talet och in på 1950-talet var det inte ovanligt att man stötte på målande konstnärer med staffli ute i det fria landskapet. En friluftsmålare sågs som en hedervärd person som gjorde ett nyttigt arbete. Här ute på Fårö skulle en sann friluftsmålare helst bo i en liten strandbod så att intresserade lätt kunde titta in och se på arbetet. Friluftsmåleri var för många konstnärer en livsstil och Visby innerstad var ett särskilt motiv som lockade.
Nu är det många år sedan jag såg en konstnär arbeta bakom ett staffli ute i det fria. Jag erkänner att jag sett på friluftsmåleriet som en sedan länge utdöd konstform - men jag har ändrat mig. I sommar har jag plötsligt sett friluftsmålare ute i det fria igen.
Louvren i Paris är världens främsta konstmuseum och rikedomen på konst i städer som Florens och Rom liknar inget annat. Så har det varit i flera hundra år men frågan är nu om konstens främsta platser som Louvren och Florens och många fler kan fortsätta med att ta emot en mångmiljonpublik, år efter år som tidigare, med begränsningar och svårigheter i resande och turism. Konstnärer och museer söker därför efter nya sätt att möta publiken. Ser vi en ny tid för friluftsmåleriet?
De tongivande samtidskonstnärerna har nu i många år arbetat instängda i sina exklusiva ateljéer i Berlin och London eller Paris och New York. Det är en utveckling som ingen vill ha. Många vill nu se hur begränsningar i resande och turism leder till att konstnärer och publiken kan mötas nära varandra på ett informellt sätt.
Winston Churchill blev krigshjälte men efter första världskriget år 1918 var det ingen som ville ha honom längre och han lämnade politiken och bestämde sig för att bli friluftsmålare. Det arbetade han med i minst tjugo år fram till andra världskriget då han valdes till premiärminister och blev krigshjälte igen.
Churchills friluftsmåleri blev en framgång och han skrev en bok med titeln ”Painting as a sparetime”. I boken utvecklar han en filosofi om att leva i lugn och harmoni fri från anspråk på karriär och framgångar. Boken handlar om hur Churchill söker efter sin livsstil som friluftsmålare.
En annan känd friluftsmålare var Prins Eugen. Det sades om Eugen att han inte rusade omkring och sökte vinklar eller var han skulle sitta med sitt staffli utan att han bara satte sig ned och började måla. Eugen rekommenderade friluftsmåleri som en hälsosam livsstil.