Krönika
Vi har pratat om det här med att komma ut på arbetsmarknaden så länge att vi verkar ha glömt vad flyktingpolitik i grunden är. Det är klart att vi ska göra allt för att ”de nyanlända” – ännu ett märkligt populärt begrepp – ska skaffa sig ett jobb. Men när var det senast någon nämnde vad asyl innebär? Alla flyktingar har flytt, det är två ord med samma stam. I Sverige fick de asyl. Det betyder skydd.
De har inte i första hand kommit hit för att skaffa sig en roll på den svenska arbetsmarknaden. De kom för att de flydde. Och det finaste vi gav dem var skydd. Det näst finaste var bostäder och utbildning.
I klassrummet gör vi ibland en övning som handlar om att rangordna olika saker efter hur viktiga de är för att kunna leva ett bra liv. Högst upp på listan för dem som är flyktingar kommer varken jobb, pengar eller självförverkligande. De har trygghet på plats 1, tätt följt av frihet. Så prioriterar bara den som levt i otrygghet och ofrihet. Det spelar ingen roll om de var fattiga i sitt hemland eller om de tillhörde den välbeställda medelklassen. Kriget bryr sig inte om att du är advokat och har swimmingpool i trädgården.
Jag har inget emot att fokusera på arbetsmarknaden. Eftersom jag livnär mig som lärare i svenska som andraspråk verkar det även dumt att inte hävda behovet av ett fungerande språk. Språk och jobb, språk och jobb. Jag köper hela paketet, sväljer utan att blinka.
Men kan vi inte också någon gång ibland påminna oss om varför vi från början bestämde oss för att öppna våra gränser och ta emot de människor som just nu kämpar med praktikplatser och extratjänst och sfi och alla myndigheter som rycker och drar. Anledningen var faktiskt inte i första hand att vi skulle fostra dem till goda skattebetalare. Anledningen var att vi såg på teve att det var krig. Vi såg att det var farligt och bittert orättvist. Vi insåg att de var människor precis som vi. Och då tänkte vi herregud, vi som har det så bra här i Sverige. Vi kan ju faktiskt hjälpa till. För så gör man väl, när man är människa.
Vi ger alltså i första hand skydd åt människor i nöd. Det är det vi håller på med. Det är det vi har bestämt oss för att göra. Glöm inte det.