Jag hade tänkt försöka ta det lite lugnt, chilla, inte bli så upprörd, inte störa mig så mycket.
Ta det som det är, acceptera läget, bara tänka uppbyggliga tankar, vara positiv, omfamnande.
Det gick bra. Ett par dagar.
Sedan kom verkligheten över mig och allting var som vanligt, som förr, ifjol: FOLK!
Cykel hem från jobbet. Tre sällskap som blockerar hela cykelbanan, går i bredd med rullväskor.
Nej, jag vet. Borde inte uppröras, borde tänka att det är en mänsklig rättighet att gå i bredd med rullväskor och blockera hela cykelbanan.
Särskilt när man har semester och också vill spela unz-unz-musik.
Men jag upprörs. Det där tar fram mina allra sämsta sidor från det grumligaste bråddjup, ett sediment med uråldrig vrede och bortglömda invektiv.
Tänkte handla lite snabbt, brådis till ett möte. Ett storsällskap blockerar hela gången sävligt diskuterande – semester, ingen stress! – vad de ska ha till kvällen.
Tips: planera i förväg, ha åtminstone en idé...och gå inte i bredd!
Husbilar. Husbilar. Husbilar. Husbilar. Husbilar. Och en husbil till, på väg mot förturskön till Fåröfärjan.
Jag vet, så är det inte överallt, det finns platser dit knappt en enda besökare kommer och jag vet, jag kunde flytta, jag behöver inte bo i Visby men nu råkar jag göra det. Dessutom jobbar jag här.
Jo, det är faktiskt trevligt när stan blommar upp under sen vår och tidig sommar men sedan…nej, någon sommarambassadör för Visby blir jag aldrig.
Vad gör ni här på vintern? Ja, vi går i alla fall inte i bredd!
Kolla: En husbil!
Flytta på dig, du står går är i vägen! Lägg ner mobilen, se var du går! KAOS.
20 på 30-väg, 30 på 50-väg, 50 på 70-väg. Och tvärnit för ett blåeldsfält.
En del har alltså redan semester, annars är vi för närvarande inne i steg ett i trestegsfrågeraketen.
Juni: Blir det nån semester?
Juli: Har du semester?
Augusti: Har du haft nå semester?
De tre månader på året då vi inte nödvändigtvis måste inleda våra konversationer med: ”Vilket väder!”.
DG höjer priserna och hoppas på förståelse. Så här: Om ni för oss gotlänningar som har färjan som landsväg tar bort den där avgiften som måste betalas för att en biljett ska vara möjlig att boka om, då kan jag ha förståelse.
Vi kryssar inte för att det är trevligt utan för att komma fram.
Jag betalar gärna en summa i händelse av att jag tvingas ändra min resa.