Jag gick på aprilskämtet – och fick en blink i tv

Första april passerad, det är då man lurar och luras. En gång i tiden gick Magnus Ihreskog på tidernas blåsning, som fick sitt klimax i direktsänd tv.

”Inte för en enda sekund fattade vi att vi blivit blåsta”, skriver GT:s reporter Magnus Ihreskog.

”Inte för en enda sekund fattade vi att vi blivit blåsta”, skriver GT:s reporter Magnus Ihreskog.

Foto: TT och GT

Krönika2022-04-01 20:05
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Se så, häng med till GT:s sportredaktion kvällen den första april 1996. Ladies har spelat SM-final mot Nerike i Södervärn, stressigt är det, klockan går och printrarna smattrar, det är på den tiden det ännu finns smattrande teleprintrar.

I Sportnytt på tv, som vi hör med ett halvt öra, går ett inslag om att englandsproffset i fotboll, fixstjärnan Tomas Brolin, lämnar Leeds och återvänder till IFK Norrköping.

– Vi har inget till tredje sidan, vi kör den grejen där, säger jag till Mats Pettersson, i dag ansvarig utgivare här på GT.

Men det kommer aldrig nåt TT-telegram om Brolin. Nog tycker väl jag att det är märkligt, men sådant har hänt förr:

– Vi skriver själva och ger cred till tv-sporten, säger jag där i kvällshetsen.

Och så blev det. Mats skrev, men lite för kort, så jag kokade ytterligare soppa på den här aprilspiken. Och så kryddade vi det hela med dubbelbyline, bådas våra namn under artikeln. Inte för en enda sekund fattade vi att vi blivit blåsta.

Veckan innan. Jag och dåvarande kollegan Tobias Fröberg är på en chartervecka i Estoril och hamnar på hotellet oväntat vägg i vägg med tv-sportens ankare Bo Hansson, som bokat samma Portugal-semester.

En eftermiddag kommer vi, yrkeskolleger emellan, att snacka fotboll vid poolen och Bosse säger att ”Brolin borde vända hemåt för att få en nytändning”.

Denna episod finns förstås i minnet, den här kvällen på redaktionen. Att Brolin skulle åter till Sverige, inte var det särskilt otroligt? Bosse tyckte ju det vore det bästa.

Andra april, en helsida i GT om Brolins övergång. Mats i telefonen redan vid nio. ”Har du visat dig ute än? Gör inte det!”.

Tomas Ardin, då sportchef på GA, kommer sedan över Broväg för en intervju på temat ”Hur känns det att vara så skitdum?”.

GA väljer att berätta om vårt haveri på hela första sportsidan tillsammans med en fejkad bild: två personer med papperspåsar på huvudet. 

Bildtexten upplyser att de lurade GT-reportrarna inte vågar visa sig för folk. Vi finns också i en liten notis i DN där det berättas att vi är i gott sällskap. Även engelska nyhetsbyrån PA och tv-kanalen Sky News tillhör de blåsta.  

Samma kväll, den andra april. Av alla människor är Bo Hansson programledare för Sportnytt. Han avslutar sändningen, ungefär:

– Det fanns de som gick på vårt aprilskämt igår.  

Han ser ner i sina papper, nämner några andra media innan han tittar upp, leende, rakt in i kameran och drar på sin straffspark, som en hemlig hälsning och tack för senast:

–…och Gotlands Tidningar, minsann!