Ingenstans speglas det nära med det globala som i forna tiders lokalpress. Enbart ”i forna tider”..? Nej, naturligtvis skildras både lokalt, nationellt och internationellt även i våra dagars utbud på regional nivå. På Gotland genom tidningarna GA, GT och Radio Gotland. Men om man tittar tillbaka cirka 100 år ska man se att lokalpressen var den enda nyhetskanalen för alla nyheter, oavsett om det var världshändelser eller mer närliggande ko-auktioner.
I samband med Länsteaterns uppsättning av Erich Maria Remarques roman ”På Västfronten intet nytt” har teatern ställt sig frågorna: Varför uppkom ”Västfronten”? Vilka händelser i augusti 1914 ledde fram till denna krigsplats med över fem miljoner dödade eller allvarligt skadade?
Svaret har vi delvis sökt och funnit i den gotländska lokalpressen. Närmare bestämt Gotlands Allehandas samtliga tidningar (24 stycken) från augusti 1914.
I fyra krönikor kommer jag att berätta om uppkomsten till begreppet ”Västfronten” baserat på händelser under augusti 1914, såsom de förmedlades i GA för 112 år sedan. Inte bara dessa fruktansvärda händelser tar plats i denna berättelse, utan också mer vardagliga nyheter som samsas på tidningens då fyra tättskrivna sidor.
En krigslist eller en aningslös semester?
En stegrande kris utvecklades efter skotten i Sarajevo den 28 juni, då den österrikiska tronföljaren och hans gemål mördas av den serbiska nationalisten Gavrilo Princip.
Länderna i Europa och Ryssland hade under det sena 1800-talet och tidiga 1900-talet byggt upp en militär och politisk spänning som olycksbådande väntade på sin urladdning.
Ett krig låg i luften enligt många militärer och politiker på olika sidor. På flera håll var kriget till och med efterlängtat. Miljonarméer hade gjorts beredda. Mekaniseringen av både transporter och direkt strid gjorde dock framtiden oviss om det helvete som väntade.
En sak var dock klar. Mobilisering av de egna krafterna var a och o i de kommande krigsplanerna för att inte hamna på efterkälken. Samtidigt fanns det en osäkerhet (i synnerhet från politiskt håll) att inte vara den som mobiliserar först, för att därför få skulden för kriget.
På olika sätt dolde därför länderna så gott det gick begreppet ”allmän mobilisering” och försökte snarare att få händelserna inom den egna krigsmakten att se ut som övningar eller förberedelser, som att i Tysklands fall att proklamera ”Kriegsgefahr” (inte allmän mobilisering), eller som Ryske Tsaren som försökte sig på begreppet ”partiell mobilisering” (något som för övrigt helt dömdes ut av hans egen krigsledning).
1914 är en brytningstid för tsarer, kungar och kejsare. De hade successivt ersatts av parlament och en begynnande demokrati, dock hade de fortfarande en starkt symbolisk betydelse som ledare för sina länder. Att inleda en invasion av ett grannland utan den högste ledaren på plats i det egna landet under förberedelserna var därför inte troligt. Detta var dock vad Tyskland gjorde då man den 1 augusti inledde angreppet mot Belgien för att som yttersta mål invadera Frankrike ”i ryggen”. Kaiser Vilhelm anmodades att ta sin årliga semester på sin båt ”Hohenzollern” i de norska fjordarna, på det att ententens länder (Ryssland, Frankrike, England) skulle tas med överraskning.
Kejsaren var således på semester mellan den 5 och 28 juli då krisen och kriget ryckte närmare.
Vi läser i GA den 1 augusti 1914:
”En kejserlig feriedag på ”Hohenzollern”, vidare i texten "Redan klockan mellan 7 och 8 på morgonen uppenbarar sig kejsaren på däck och utbyter en kort hälsning under handtryckning med sin svit och sina gäster. Därefter går han att bese den under natten gjorda nätfångsten af olika sorters fisk och andra hafsdjur, som ofta under sällsamma former tilltala det naturvetenskapliga intresset hos kejsaren.” Vidare berättar texten om kejsarens dag med samkväm och andra trivialiteter. Hela artikel bygger på uppgifter från den tyska tidningen Allgemeine Zeitung.
Men på samma sida i GA ser vi också:
”Allmän mobilisering i Österrike, Wien 31 juli. På grund av den ryska mobiliseringen (sic) har kejsaren nu befallt allmän mobilisering, hvilket kungöres genom anslag”
Detta rör alltså den Österrikiska mobiliseringen som var ett direkt svar på Rysslands mobilisering, och inte denna lokala konflikt man ansågs sig ha med Serbien. Märk att GA har denna nyhet redan den 1 augusti. Tyskland som stod i begrepp att genomföra den så kallade ”Schlieffenplanen”, som innebar invasion av Frankrike genom Belgien och Luxemburg.
Vidare rapporterar GA om de händelser som varslat om kriget dagen innan från Tyskland:
”Berlin 31 juli. Till följd av den hotande krigsfaran komma följande militära åtgärder i betraktande: 1. Alla nödiga åtgärder till skydd för gränsen och järnvägarna; 2. inskränkningar i post-, telegraf- och järnvägsväsendets tjänst till förmån för militära ändamål; 3. förklaring om krigstillstånd; 4. förbud mot offentliggörande af meddelanden om trupprörelser och försvarsmedel.”
Jean Jaurés mördas av fransk nationalist
Kriget hade sina anhängare på fler än den tyska sidan. Den franska arméns militära ledare var fast beslutna att genomföra ”Plan 17”, det vill säga ett anfall mot Tyskland genom Elsass-Lothringen som man förlorat 1871. Men eftersom Frankrike var angeläget att få med sig England som bundsförvant fanns det röster i Paris som ropade efter försiktighet, förhandling och i förlängningen en fortsatt fred. Dessutom hade socialisterna före krigsåren försökt skapa en international där arbetarna skulle vägra att slåss emot varandra. Solidariteten brast mer eller mindre omgående då jublande folkmassor i både Berlin och Paris bytte Marx mot krigsguden Mars. Socialistledaren Jean Jaurés sköts av en upphetsad ung, fransk, nationalist vid ett kafébord den 31 juli. GA rapporterar dagen efter:
”Då Jaurés igår afton dinerade med några vänner på Croissant, och befann sig vid ett mot gatan öppet vettande fönster, öppnades plötsligt fönstret och en hand sträcktes in, och innan Jaurés hunnit göra en rörelse träffades han af två kulor i huvudet. Han dog några minuter efteråt. Mördaren häktades; vägrade uppge sitt namn.”
Första världskriget inleddes som en kulmen på revisionistisk nationalism, toxiskt militarism och en tro på att kommande krig skulle ”vara över innan löven faller”.
Som så många gånger förr planerade man det kommande kriget som om det skulle vara en upprepning av det förra. Det var det inte.
Från vår horisont
Men i den nära världen läser vi i GA att damer anmodas ”inköpa och förfärdiga” persedlar för gotländska truppers sjukvård i fält. Vidare rekvireras 100 hästar att ”upplånas” av artillerikåren, så nog mullrade det även vid Gotlands horisont.
Detta hindra inte att annonser om ”En Ordentlig jungfru”, ”En Flicka”, ”En Ordentliga flicka” söktes för allehanda göromål eller som konsul Carl E. Ekman sökte ”En snäll och villig (!) jungfru”.
Som brukligt tryckte tidningen även passagerarlistor från Nynäshamnsbåten, sålunda får vi veta att bland andra Doktor Möller, lektor Jansson med familj, löjtnant Silvén, direktör Norberg samt fröknarna Werkström, Larsson, Bredahl, Möller och Brooks ankommit lyckligt till ön.