När Ludwig Wittgenstein låg på sin dödsbädd meddelade sköterskan honom att hans vänner nästa dag skulle komma på besök. Han svarade då ”hälsa dem att jag har haft ett underbart liv”, varefter han sjönk in i medvetslöshet för att aldrig mer vakna. Han avled dagen därpå.
Man skulle givetvis vilja unna alla och envar att lugnt och stilla få fälla just dessa ord som sina sista. En utomstående betraktare kan dock undra vad som gjorde Wittgensteins liv så underbart. När man tar del av hans levnadsöde och livsgärning framträder en ofta tämligen plågad man, som var närmast besatt av att lösa de filosofiska livsgåtorna. Själv pendlade han mellan självsäkra insikter att han slutligt löst alla dessa gåtor och självfördömande om att han var en värdelös odugling. De lärda har nu i 100 år diskuterat värdet av hans filosofi och han blev redan under sin livstid en legend och kultfigur. Och geniförklaringarna av honom duggade tätt. Keynes, Russel, Moore m.fl. av dåtidens intellektuella storheter tillhörde dem som bidrog till det (Keynes noterade i ett brev när Wittgenstein första gången anlände till Cambridge: ”Gud har anlänt. Jag mötte honom på 5.15-tåget.”). Wittgensteins kanske främsta bidrag till den samlade visdomen här i världen är nog – tycker jag – hans närmast patologiska sanningslidelse som innebar att han ifrågasatte allt och alla. Detta extremt kritiska förhållningssätt gav honom såväl beundrare som ovänner. Samtidigt uppträdde han livet igenom milt sagt kufiskt, nära nog asocialt, och hans livsföring var utpräglat asketisk. Arvet från fadern – en av Europas rikaste män – gav han bort till syskonen. Professorstiteln i Cambridge sade han upp. Av materiella ägodelar lämnade han inte mycket mer än gångkläderna efter sig. Hans litterära kvarlåtenskap var desto större och betydande och den studeras och diskuteras än i dag. Det underbara liv han ansåg sig ha levt, levdes inne i hans eget huvud. Han tänkt och skrev, tänkte och skrev – obekymrad om omgivningen. Och det är väl gott nog att vara förnöjsam med det. Att vi utomstående sedan alltsomoftast kan tycka att hans liv var tämligen torftigt spelar väl mindre roll. Den som är hågad har han onekligen gett vissa tankenötter att knäcka.
Hiss
Visby Roma – äntligen segrar!
Diss
Visby – Sveriges fulaste och mest ogästvänliga hamnområde!