HĂ€lsa dem att jag har haft ett underbart liv

Vad Ă€r meningen med livet? Är det att imponera pĂ„ andra eller vara nöjd med sig sjĂ€lv? För Ludwig Wittgenstein (1889 – 1951) var svaret uppenbarligen det senare.

Foto: Rolf Jönsson

Krönika2020-01-10 06:00
Det hĂ€r Ă€r en krönika. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

NĂ€r Ludwig Wittgenstein lĂ„g pĂ„ sin dödsbĂ€dd meddelade sköterskan honom att hans vĂ€nner nĂ€sta dag skulle komma pĂ„ besök. Han svarade dĂ„ ”hĂ€lsa dem att jag har haft ett underbart liv”, varefter han sjönk in i medvetslöshet för att aldrig mer vakna. Han avled dagen dĂ€rpĂ„.

Man skulle givetvis vilja unna alla och envar att lugnt och stilla fĂ„ fĂ€lla just dessa ord som sina sista. En utomstĂ„ende betraktare kan dock undra vad som gjorde Wittgensteins liv sĂ„ underbart. NĂ€r man tar del av hans levnadsöde och livsgĂ€rning framtrĂ€der en ofta tĂ€mligen plĂ„gad man, som var nĂ€rmast besatt av att lösa de filosofiska livsgĂ„torna. SjĂ€lv pendlade han mellan sjĂ€lvsĂ€kra insikter att han slutligt löst alla dessa gĂ„tor och sjĂ€lvfördömande om att han var en vĂ€rdelös odugling. De lĂ€rda har nu i 100 Ă„r diskuterat vĂ€rdet av hans filosofi och han blev redan under sin livstid en legend och kultfigur. Och geniförklaringarna av honom duggade tĂ€tt. Keynes, Russel, Moore m.fl. av dĂ„tidens intellektuella storheter tillhörde dem som bidrog till det (Keynes noterade i ett brev nĂ€r Wittgenstein första gĂ„ngen anlĂ€nde till Cambridge: ”Gud har anlĂ€nt. Jag mötte honom pĂ„ 5.15-tĂ„get.”). Wittgensteins kanske frĂ€msta bidrag till den samlade visdomen hĂ€r i vĂ€rlden Ă€r nog – tycker jag – hans nĂ€rmast patologiska sanningslidelse som innebar att han ifrĂ„gasatte allt och alla. Detta extremt kritiska förhĂ„llningssĂ€tt gav honom sĂ„vĂ€l beundrare som ovĂ€nner. Samtidigt upptrĂ€dde han livet igenom milt sagt kufiskt, nĂ€ra nog asocialt, och hans livsföring var utprĂ€glat asketisk. Arvet frĂ„n fadern – en av Europas rikaste mĂ€n – gav han bort till syskonen. Professorstiteln i Cambridge sade han upp. Av materiella Ă€godelar lĂ€mnade han inte mycket mer Ă€n gĂ„ngklĂ€derna efter sig. Hans litterĂ€ra kvarlĂ„tenskap var desto större och betydande och den studeras och diskuteras Ă€n i dag. Det underbara liv han ansĂ„g sig ha levt, levdes inne i hans eget huvud. Han tĂ€nkt och skrev, tĂ€nkte och skrev – obekymrad om omgivningen. Och det Ă€r vĂ€l gott nog att vara förnöjsam med det. Att vi utomstĂ„ende sedan alltsomoftast kan tycka att hans liv var tĂ€mligen torftigt spelar vĂ€l mindre roll. Den som Ă€r hĂ„gad har han onekligen gett vissa tankenötter att knĂ€cka.         

Hiss 

Visby Roma – Ă€ntligen segrar!

Diss

Visby – Sveriges fulaste och mest ogĂ€stvĂ€nliga hamnomrĂ„de!