Vi grubblar också bara på vilken glass vi ska välja och vad vi ska grilla och när algerna kommer. Inte en tanke på bilförsäkringen, avfrosta frysen eller putsa fönster. Det är kanske det som menas med det där uttrycket ”magiska Gotland”.
Samma känsla infinner sig när vi beger oss in till Östercentrum och finner ett coronaglest myller av människor som strosar långsamt och hojtar till varandra på skånska och göteborgska och de är så himla glada för de är på semester och utanför systemet spelar ett skramligt band och jag blundar igen och simsalabim är jag också på semester, fast hemma.
Det här är ju inget nytt och jag har nog skrivit om det förut, men så slog det mig varför den här känslan är så bekant. Jag växte upp i ett samhälle i Västerbotten med 2 000 invånare, en kyrka, två mataffärer, en blomsteraffär, en optiker. Framför allt fanns det ett havsbad med långgrund strand, camping, swimmingpool och vattenrutschkanor och minigolfbana och pizzeria och nattklubb.
Varje sommar fördubblades antalet människor, och de som tillkom var turister. Jag och mina kompisar cyklade ner till campingen varje dag under sommarlovet. När vi inte badade stod vi och hängde. Vid minigolfen. Vid glasskiosken. Vid poolen. Vi insöp den atmosfär som uppstår i en äkta turistort, där all verksamhet är inriktad på att leverera de varor och den service som turisterna vill ha. Jag tror att vi var stolta också över att alla de här människorna hade valt vårt lilla samhälle för att tillbringa årets finaste tid. Tänk att de betalade så mycket bara för att få bo en vecka hos oss. Det måste ju betyda att det vi hade var något bra.
Att bo på Gotland är som att bo i Byske, fast mycket större. Men känslan när säsongen drar igång är densamma. Ska jordgubbarna hinna mogna i tid. Ska det bli sol. Ska de bli nöjda och glada, de här främlingarna som valt att bo hemma hos oss i en vecka.
Det är den där känslan vi jagar hela tiden när vi flyger till fjärran land och betalar en månadslön eller två för att kunna koppla av. Egentligen spelar det ju ingen roll om grillspetten serveras på Stora torget eller på Kreta. Egentligen hänger väl förmågan att koppla av inte alls ihop med det geografiska avståndet till hemorten, utan till vår förmåga att låtsas. Bara blunda och säg de magiska orden. Abra kadabra, sim salabim.