Högstadiet knackade på under galakvällen

Att våga sticka ut kräver mod, men är bra för miljön, konstaterar Henrik Radhe som letar italienska skinnskor på nätet och ger igen för tiden på högstadiet.

..ingen bildtext

..ingen bildtext

Foto: Henrik Radhe

Krönika2019-11-23 06:15
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I trädgården blommar våra sista tagetes. Sena ringblommor kämpar för att hinna slå ut, innan frosten definitivt golvar dem. Mitt hjärta slår lite extra för dem som är sena, människor som blommor, för dem som kämpar och har det tufft. Det var på en middag på journalistgalan nyligen som jag blev påmind om varför. I mina nya italienska skor, spetsiga och blodröda, satte jag mig till bords vid min barndomskamrat Mien Niklasson. Herre gud så glad jag är för hennes utmärkelse Årets krönikör som verkligen gick till rätt person. Likt Bergman och Lars Norén kan hon konsten att dramatisera och se det stora i vardagen på ett mästerligt sätt.

Som den vårvinterdagen då vi hade njutit av solen och pimpelfiskat på ett träsk. Jag råkade dessvärre snubbla rakt över isborren, vars skär blixtsnabbt for förbi min kind och träffade örat. Mien kom två steg bakom och jag kände hur örat pulserade och att något var vått. "Naj gud, det är av!" skrek hon. Med en kilometer att gå till bilen la hon för säkerhets skull till: "Naj, örat hänger i pasar!". Yr och matt stapplade jag likt en krigsskadad med handen mot örat för att hålla ihop såret. Jag lyckades ta mig hem till svärmor, som satte ett litet plåster på en två millimeter stor reva – som jag ännu kallar för Miens ärr. Jag älskar henne verkligen till sista blodsdroppen.

På journalistgalan berättade hon för vårat bord hur jag brukade gå klädd när vi gick i högstadiet. "Han hade jeans med årsringar nertill" sa hon. Så var det. Kläderna var sällan nya och kunde ha använts av både släktingar och vänners barn. "Men nu är Henrik den coolaste person jag känner", berättade Mien. Jag vet inte om hon syftar på polisonger eller spetsiga italienska skor, men jag blev varm och glad. Jag känner mig som ringblommorna hemma i trädgårdslandet. Alla kan inte blomma samtidigt och de som blommar senast kan vara väl så fina. Tänk på det, ni som mobbar andra i skolan på grund av utseende eller skrattar åt kollegors klädstil på jobbet. Jag var bara före min tid, och miljömedveten. Trots att det är skam att flyga släpper världens klädindustrier ut mer koldioxid. Förra årets julklapp var ett återvunnet plagg och hos Tradera ökar försäljningen av herrkläder mest av allt som säljs, till följd av klimatångest och konsumtionströtthet. Då får man dessutom sin egen klädstil.