Inte bara Sverige utan stora delar av Västeuropa samt USA genomgår en ”frihetsrevolution” som påbörjades under 1980-talet. Årtionden av den statliga överhetens (i Sverige socialdemokratins) förtyck skulle vi kasta av oss. Inga krångliga regleringar, fri konkurrens, fri etableringsrätt, fri rörlighet för kapital, varor, tjänster och människor. Jubel och yra! I grunden låg några obskyra tankar från några lika obskyra ekonomer i Chicago (t.ex. Milton Friedman) som fick enorm draghjälp av charmtrollen Reagan och Thatcher (ett bra exempel på att en olycka sällan kommer ensam). Resten (bl.a. Sverige) föll av dominoeffekten. Resultatet nu 40 år senare? Inte så mycket anledning till jubel och yra precis.
Alla andra levande varelser sätter artens överlevnad framför individens. Vi människor gör (numera) tvärtom. Men det är klart alla andra levande varelser är ju inte lika smarta som vi. Ett avgörande krux i ”frihetsekvationen” är att min frihet ofta är din ofrihet. Frihet är alltså per definition något som inte alla kan åtnjuta samtidigt.
En högskola i Berlin hade på husväggen en dikt av Eugen Gomringer, skriven 1951, som löd: ”Alléer//Alléer och blommor//Blommor//Blommor och kvinnor//Alléer, allér och kvinnor//Alléer och blommor och kvinnor//en beundrare.”. Efter ett upprop/uppror 2017 utplånades texten på husväggen eftersom den uttryckte en ”klassisk patriarkal konstsyn” och uppmanade till ”sexuella trakasserier av kvinnor”. På detta följde en censurdebatt i Tyskland. Hanno Rauterberg analyserar denna debatt och andra i sin bok ”Hur fri är konsten?” En av hans teser är att från att det har varit majoriteter (”folket”) som velat frigöra sig från minoriteters (”adelns”) förtyck har det nu blivit så att det är minoriteter (HBTQ-personer) som vill frigöra sig från majoritetens förtryck – en intressant aspekt som jag inte ska vidareutveckla nu. Jag undrar bara vilket framsteg det var för friheten att Gomringers dikt utplånades från husväggen. En utgångspunkt, i termer av frihet, borde rimligen vara att ALLA ska få åtnjuta så mycket frihet som möjligt. Och att det betyder att frihet måste paras med ett stort mått av tolerans (inklusive begränsningar av den egna friheten). Och då kanske man får stå ut med en och annan text som man ogillar. Och ett och annat statligt ingripande för det allmännas bästa.