Doku på Svtplay, Woodstock – tre dagar vi aldrig glömmer. Hundratusentals ungdomar vallfärdar till ett fält, ser Santana, Jefferson Airplane och Hendrix; kaos, kärlek och lera. De är 20, allt ligger framför. Det är 69. Men time flies och åren lämnas bakom. De närmar sig 80 nu, de som är vid liv. Var blev de av alla drömmar om en rimligare värld?
Kanincoacherna: Superkraft jag önskar att jag hade – kunna få fickparkera utan att bli lajkraket på Youtube.
Jag läser Västerviks Tidningen, vi har den på jobbet, Ingrid fyller ett sekel. Reportern: Hur känns det att fylla 100? Ingrid: Det är svårt att relatera till för man är ju den man är inuti.
Artisten Pernilla Andersson, fadern gick ur tiden samma datum som Elvis, 16 augusti. Demens. Så fin är hennes sång, jag har suttit där också: ”Samma dag som Elvis bara en tunn vägg emellan/ de utanför som gick i skratt och liv och jag här inne vid din sängkant/ i din slitna gungstol satt jag feg och rädd och bad/ ”låt mig slippa ligga där han ligger och låt min son slippa sitta här som jag”.
Den leende Lambertz: Jag blir lite kladdig när jag är full.
Ibland saknar jag det elljus vid bandybanan som välvde gult över stan i mörkret, nu är banan flyttad inomhus, är aldrig i stan längre, det som var min stad, i alla fall inte i mörker, undrar vad som välver över stan nu?
Olle Adolphson: Minns du, Sigge, tjejerna i april, när kvällen sakta föll på.
Kom att tänka på ”Snälla tanten”. Hon stod i Stjärnkiosken. Hon tyckte synd om oss barn som köpte hockey- och fotbollsbilder och fick en massa dubbletter i påsen; Seppo Lindström, Ivan Hlinka, Pisa Niklasson, Alan Ball. Så hon öppnade själv ett antal paket i sin kiosk så vi fick byta. Säsongen 71-72 var Tre Kronors Arne Carlsson den absolut svåraste bilden att få tag i.
Så rätt hon har, Ingrid. Man är den man är inuti. Alltid. Ändå är vi i ständig förändring allt eftersom våra livsvillkor ändras. Men: den man är. Åldern sekundär, årsringar utanpå och inuti men känslan av ungdomen intakt.
Expressen på nätet, alltid läsvärd: Så ska du tänka om könsfrisyren.
Där står Rolf, där Torbjörn och Leffe, Anette, Susanne (hittade ett klassfoto från nian)...och där Håkan och Mikael, Anders och Lasse från Pauliström, vet inte var de blev av. Ann som jag i hemlighet var kär i och som i sin tur i hemlighet var kär i mig (fick jag veta långt senare), Elisabeth som bor i Seattle nu, tror jag. Och där längst ut, Peter, han blev VD. På den tiden hade vi riktiga husmanskostnamn.
Nähä, om man skulle lämna in en överklagan.