Hade sovit dåligt. Skippade frukosten, men tog den vanliga morgonpromenaden med sambon Bella. Årets svettigaste dag hade börjat. Bilen skulle besiktas. 569 kronor var inbetalade sedan månader tillbaka. Men skulle det stanna där? Hur mådde exempelvis däcken på en 17 år gammal kärra? Besiktningsmännen kunde vara skoningslösa. Såg tusenlapparna fladdra bort som skrämda mal från en yllekofta. Det sägs att en nytvättad bil och ett underdånigt beteende är plus i kanten. Hur långt kommer man med det?
För ett par år sedan råkade jag av misstag skicka in förhandsbetalningen till Bilprovningens konkurrent där det blev en anmärkning på avgasreningen. En lampa på besiktningsmannens felsökare indikerade detta. Uppsökte en verkstad som inte hittade något fel. Åkte tillbaka och sa som det var. Men det hjälpte föga. ”Felet” skulle åtgärdas. Lät det hela bero och återvände året efter till Bilprovningen där man inget fann att anmärka på. Kan orsaken vara den att en mycket god vän hade tipsat om att köra en sväng innan besiktningen? Värma upp, ja förbereda bilen liksom.
Nåja, det har runnit en del vatten under broarna sedan dess. Men hur mår däcken egentligen? Hade kollat lite priser på nya och fått en offert från en verkstad som ville ha 11 216 kronor för fyra stycken, inklusive montering och balansering. Över elva tusen! Mer än bilen är värd. Tro fan att man är lite byxis när man sitter utanför inkörsporten och stirrar på ljustavlan.
Hade kört en sväng innan och stannat intill det enorma fältet väster om P 18 där flygplan med lätthet skulle kunde landa och lätta. Gick runt bilen några varv och viskade, snälla du visa nu upp din bästa sida. Plockade bort lite spindelväv från takräcket och torkade av vindrutorna. Tog sedan några djupa andetag och styrde kosan mot sanningens ögonblick.
En ung flicka tog emot och bjöd på kaffe. Skulle en Pryo-elev kolla min bil? Hur ska det här sluta? Hon tog sig an åkdonet med fackmannablick. Kollade allt som skulle kollas innan hon hissade upp den och kopplade till en ruskig anordning som skakade bilen så rutorna skallrade. Befarade att jag skulle få lämna stället gående med lösa delar i en Ica-kasse. När hon sedan började fingra då ena framdäcket så vände jag bort blicken. Loppet var kört.
Efter provturen överlämnade tösen ett blankt protokoll. Halleluja! Inbillning kanske, men nog tyckte jag att bilen blinkade mot mig med ena körriktningsvisaren.