Jag bryr mig sällan om Gotlands gratistidning, men GG bryr sig desto mer om denna produkt. Berättar gärna om något går dåligt, det är lite sött. Fast låt det vara som det vill med det.
Men när jag läste Martin Bogaeus krönika, Martin med förflutet på GT, i senaste numret blommade hjärtat upp – om det nu kan blomma. Rent medicinskt är det förstås kamrar och sinusknutar men i poesin kan verkligen precis vad som helst blomma.
”Vem vill slänga ett album” frågade han sig sedan han hittat en packe samlaralbum för fotbolls- och hockeybilder på en loppis. Ja, jag vet, tidningen gick rakt i pappersinsamlingen hos dig, men så var det. Jag läste.
Ja, vem vill slänga ett album, vilket i sig är som en diktsamling.
”Måste det finns så mycket av allt?” frågade jag mig i förra veckans spalt och det frågar jag mig alltjämt. Under en livstid samlar vi var och en på oss en hel del och det mesta måste så klart rensas ut längs vägen...men samlaralbum? Nej!
Bilderna. På min tid sex stycken i ett pakt för en krona. Eller var det 50 öre. Länge sedan. Jag brukade köpa dem hos ”Snälla tanten” i Stjärnkiosken i staden där jag växte upp. Bytte bort de jag redan hade, klistrade in de andra med RX kontorslim, känner lukten ända hit.
Arne Carlsson i SSK var svår. Nummer 3 i Tre Kronor. Sista bilden innan Tre Kronor blev fullt, säsongen 70-71, ”Honken” i mål.
”Säg P-O Brasar till någon i vår ålder och man kan prata i timmar” sa nämnde skribent till mig en gång och så är det. Brasar spelade i Leksand in the seventies. Det som varit förenar.
Jag har mina album kvar, ett par av dem, och det händer att jag bläddrar några blad. Då är jag tio år igen, allt är möjligt, framtiden är oändlig och ljus, ännu inga bekymmer.
Jag undrar ibland hur jag tänkte att allt skulle bli. Att jag skulle flytta till Gotland, anade jag det. Så klart inte, det var lika långt bort som Sovjet.
”Hur tänkte du dig framtiden, vad drömde du om?” frågar jag ofta under mina intervjuer.
Tack och lov får jag själv sällan den frågan för vad skulle jag svara? Den unge pojken går inte att återkalla. Jag tänker att saker blev som de blev. Och de där samlaralbumen är minnen från en tid där nuet var påtagligt.
Så hög densitet de där åren har. Tio år nu väger inte bråkdelen så tungt som det som då hände på en månad.
De där albumen, mina album, är en påminnelse om en annan för mig mer sorglös tid.