Ljudlöst kommer de åkande, parkerar och oftast är det några 60-plussare som kliver ur. De badar, njuter av utsikten, tar en cykeltur, lagar lite lunch och sedan åker de iväg lika ljudlöst som de kom. Inte ett enda skräp lämnar de efter sig, vad vi har sett. Ofta är husbilsägarna gotlänningar ute på lite dagstur, ett billigt och bekvämt sätt för vanligt folk att ta del av naturen på.
Det är mycket trafik på Ekstakusten men just husbilarna tycker vi inte stör. Då är det värre med andra bilar som kör lite för fort med rutorna nere och musiken på för fullt: dunka, dunka. Att förorena andras ljudrum är ett oskick som det pratas för lite om.
I och med att husbilstrafiken har ökat så mycket i natursköna områden så förbereder staten nu en lagändring som ska göra det förbjudet att stanna och parkera i naturen. Man ska inte längre få stanna till vid sidan av vägen med husbilen och njuta av det vackra.
Det här är något som jag funderar väldigt mycket på. Om det nu är många som vill stanna till med sina husbilar på Fårö och på Ekstakusten så borde man ju tänka: Hur kan vi underlätta för de här människorna att ta del av vår natur utan att den förstörs? Istället är förbud lösningen man tycker ligger närmast till hands.
Alla andra gotlandsbesökare värnar man, Almedalsmänniskor som dricker rosé på arbetstid, festande ungdomar under Stockholmsveckan och hela medeltidssnurren med allt vad det innebär men just de ganska skötsamma husbilarna ser man som ett hot, vad beror det på? Kan det vara för att husbilsturism är lite gement? Husbilsmänniskornas röst är ganska svag och skulle de säga något så är det ingen som tar dem på allvar?
Givetvis så ska man inte köra i terrängen och skada känslig natur. Och man ska inte heller vara otrevlig mot tillsynspersonal när de påpekar att man satt upp tältet i ett naturreservat, det var någon som hade bett chefen för Länsstyrelsens Naturvårdsenhet att dra åt helvete häromdagen och det är ju förskräckligt. Men att några syndabockar ska få förstöra för alla andra skötsamma känns inte rättvist.
Dottern och jag drömmer om att köpa husbil. När man som jag inte är road av att resa iväg långt bort, har djur på bete och måste vara tillgänglig så skulle en husbil ge lite frihet. Åka och mysa och bada på något fint ställe i närheten. Men jag tror jag väntar tills den här irritationen runt husbilar förhoppningsvis lagt sig.