Utan denna bil ingen "Bergman Island".
I dag tänkte jag berätta om min gamla bil, den som i dag, lördag, postumt kan vinna Guldpalmen i Cannes. Jodå.
En Toyota Corolla, en grå med rostfläckar, numera skrotad. Tyvärr gick den till de sälla jaktmarkerna innan den fick veta hur betydelsefull den varit.
Eller jo, det visste den nog. Den har tagit oss i familjen än hit och än dit och alltid har vi kommit fram. Men mot slutet var den lite för trött och…ja, det var lika bra den fick somna in.
En 90:a var det, över trettio.
Men sina verkliga minuter av framgång fick den aldrig uppleva, hyllningarna i Cannes av filmen ”Bergman Island”. Vänta så får du veta.
De blir ju som familjemedlemmar, bilarna. Långeliga vänner. Det finns de som byter bil varje år, för mig känns det både skumt och opersonligt. Som om bilen bara är en sak.
Jag växte upp med pappas blå VW-bubbla och sedan en beige Saab V4. Den krockade jag in i ett träd två veckor efter att jag tagit körkort. Succé.
Min allra första egna var en vit VW, bubbla det också. Den accelererade från noll till hundra på åttio dagar. Under Smålands kalla åttiotalsvintrar fick man skrapa mer på insidan än ute eftersom värmen alltid var paj.
Jag kan inte mycket om bilar. Inte som Neil Young, artisten. Han har skrivit en hel bok om bilar som passerat i hans liv. Den är rätt rolig, små anekdoter kring varje kärra.
Det jag med säkerhet vet är att bilar kostar verkstadspengar. Hål i plåten, hål i kontot.
Det var det som till slut gjorde att vår grå Toyota Corolla wagon hamnade på bilkyrkogården. Tack för allt, men det fick vara nog.
Dock har den alltså en roll i den svenska och rent av internationella filmhistorien.
Jag hade den avställd, det var 2017. Behövde den inte, fick parkera den i en gammal lada och där stod den, tills laduägaren som arbetar inom filmen undrade ”om den bara står här, kan inte jag använda den?”.
Så klart hon fick, lika bra att den rullar, en bil mår bättre då.
Så den rullade. På Fårö, bland annat. Där hon var involverad i tillkomsten av ”Bergman Island”. Med hjälp av den rekades tänkbara inspelningsplatser.
”Hon” är i sammanhanget Sandra Fröberg, lokal kontakt i produktionen och som för närvarande befinner sig på den Internationella filmfestivalen i Cannes där hon gått på röda mattan i högt klackade skor.
”Bergman Island” kan i dag, lördag, vinna Guldpalmen och jag ska inte vara blyg för så här är det: Utan min gamla bil hade den filmen aldrig blivit till. Aldrig!
Så ser du alldeles gnistrande lack på skrotgården i helgen, ja, då vet du. Då ligger hon där och är rättmätigt mallig.