Konstfackskolan bör ta bort ordet ”vita” i namnet på sin utställningslokal ”Vita havet” enligt ett förslag. Att ta bort ordet ”vita” ska motverka strukturell rasism. ”Vita havet” är ett begrepp som funnits inom Konstfack i snart hundra år. Förslaget har lett till en intensiv så kallad ”kulturdebatt” i medierna. Konstfack har högt anseende och hög svansföring och debatten har skapat oro och ångest.
Det är sedan länge känt att konsthögskolorna lider av social snedrekrytering i antagning av både lärare och elever och att just Konstfack lider av en gammalmodig struktur. En högskola som Konstfack är skyldig att eliminera kränkande särbehandling och etnisk diskriminering.
Konstnärliga arbetssätt skapar lätt problem om man vill arbeta för jämlikhet och demokrati. Att många studenter inom Konstfack nu tar initiativ för just jämlikhet och demokrati och i det arbetet använder konstnärliga verktyg möter på motstånd från gamla synsätt om hur konstnärlig pedagogik ska vara. Vi ser sannolikt ett nytt förhållningssätt och en förändring i ett uråldrigt pedagogiskt system.
När jag själv gick på Konstfack på 1960-talet blev jag vittne till öppen handgriplig antisemitism och etnisk diskriminering mellan elever. Det är nu hög tid att skaka om ”Gamla goda Konstfack” och om inte nu – när då?
Konsthögskolornas mer radikala studenter har alltid försökt vända sig emot förlegade konstnärliga värderingar och normer som deras föregående årskullar av studenter hyllade. Mer och mer har sådana motsättningar övergått till att bli en funktion av språk och akademism och inte konstnärliga initiativ och uttryckssätt. Det är som att studenterna misstror sina egna bilder och gestaltningar.
Identitetsproblematiken tycks nu bli ett viktigt ämne inom konsthögskolorna. Om en bronsstaty från ett annat århundrade eller ordet ”vita” i Konstfacks ”Vita havet” kan bli en sådan häftig kränkning – hur blir det då om en korrekt utförd oljemålning värderas på samma villkor som ett kränkande konstverk? Blir konstverket bättre eller sämre av det?
Konstnärlig utbildning är ett komplicerat ämne. En så kallad kulturdebatt om huruvida en utställningslokal som målats i vit färg och kallas ”Vita havet” är en rasistisk benämning, eller inte, är en ointressant fråga. Det blir bara ”plakatpolitik” säger en lärare i arbetsgruppen som vill förnya ”Gamla goda Konstfack”.