Jag är inte där särskilt ofta, men när jag någon gång tar mig dit: Lukten i Södervärnshallen. Eller snarare: Doften. Av idrottshistoria, av minnen, av vinster och förluster, av stjärnor och år efter år fyllda läktare. Parant patina, så fint.
Banderoll på idrottsläktare, en spelare på besök för match mot sitt tidigare lag: ”Du kunde blivit en av våra stora om du inte sålt dig som en hora”. Frid på jorden.
Lasse Berghagen, han ska ju alltid finnas!
Idéhistorikern Sven-Eric Liedman i DN: ”Vi lever i en rå tid. De råa orden haglar. De har alltid funnits där och slungats mellan man och man. Men nu används de överallt och till och med av statsministern i hans officiella uttalanden. Vänlighet är en bristvara. Hur har vi hamnat här?”.
I veckan upptäckte jag artisten Al Stewart. Jag vet, jag var sen, och visst hade jag hört låten ”Year of the Cat” från 1976 men inte hela albumet med samma namn. Alan Parsons som lätt och luftig producent, så skön motpol till den gangster-rap som (jag i och för sig aldrig lyssnar på) infiltrerar samhället i dag.
Den första amerikan som blev världsmästare i formel 1 hette Phil Hill. Det var 1961. Phil Hill, alltså. Glöm aldrig det. Phil Hill.
Alf Henriksson: ”Ja, det påverkar livet på jorden, så slarva inte med orden!”.
Vi får många olika facktidningar till redaktionen. I en av dem, Byggnadsarbetaren, får man veta att det mellan 2010 och 2021 byggts 300 000 vägbroar i Kina, en ökning med 46 procent. All kunskap är inte nödvändig kunskap men heller aldrig tung att bära.
När dimman driver in, när allt bara är nyanser, inga linjer att hålla i, då känns det hemligt här på ön. Som avskurna från resten av världen, vilket vi ju ibland faktiskt är. Men ändå; när dimman driver in och allt är vitt, grått, vackert.
Som skribent i Svenska orienteringsförbundets tidning intervjuade jag härom året Berghagen om hans korta orienteringskarriär. För en gång i tiden sparkade han av sig båda skorna och tog på sig helt andra dojor. Han var inget vidare och karriären var kort, ett par år i Skogsluffarnas OK. ”Jag sprang som en älg i skogarna” berättade han. Men han hittade inte så bra, inte förrän han hittade den där gitarren under julgranen...och resten är historia.
Sir Bobby Charlton, en av Manchester Uniteds stora, gick ut tiden, 86 år gammal. Bara timmar senare hånades han från läktarplats av supportrar till lokalkonkurrenten Man City. Frid på jorden.