Skilda är önskningarna i olika skeden av livet. Kanske har du lyssnat på ”Mello-podden” på helagotland.se, i så fall har du hört sex-åriga Gusten förklara varför han tycker om Melodifestivalen: ”Då får man vara uppe längre” sade han i poddens första avsnitt.
Och det är ju en lycka så god som någon. Jag har själv varit där. Tror jag. Minns ju inte riktigt. Det är länge sedan. Men några sena kvällar har fastnat i minnet. Du vet när man var bortbjuden, somnade på någon soffa men på något sätt ändå vaknade hemma.
Med ålderns rätt är min önskan dock ofta inverterad gentemot Gustens. Jag ser fram mot de kvällar jag får lägga mig riktigt tidigt.
När snön faller över ön jublar det alltid inombords. Kommen från småländska höglandets bitiga vintrar är min vinterlängtan alltid vit.
Jag var på hockey och fascinerades – och irriterades – av den encelliga varelse ett gäng unga tonårskillar utgör. När de rörde sig på läktaren var de som en kropp, aldrig bara en person som skulle förbi, alltid åtta, tio stycken som rörde sig unisont, den ene inte längre än tio centimeter från den andre.
Jag nämnde förra veckan Ann-Christine Bärnstens ”Plocka körsbär”-låt från -75 som en riktig festivalgoding från förr. Anette mejlar: ”Den i alla ära MEN ”Lady Antoinette” med Hadar!”. Jodå, också den håller än. Googla om du inte hört.
Jag saknar inte tiden som sportreporter särskilt mycket, men det finns stunder då jag tänker att det vore roligt att åter någon gång få ställa frågan: ”Vad sa ni till varandra i paus?”.
Jordbävningen i Turkiet och Syrien, kriget i Ukraina, alla andra krig och oroligheter. Jo, elen kostar pengar och maten också men vi har de trots allt rätt bra.
Vem kommer någonsin att förstå algoritmer?
Pugh i ”Om det finns lite stolthet kvar”: ”Dom säger att för varenda natt som går blir världen sämre, och då säger jag att det är väl bra för då kan vi göra’n bättre”. Trösterikt ändå.
Men trots kärleken till vintern…när solen skiner och faktiskt värmer, äntligen, en dag utan vind. När det inte längre behövs lyse på cykeln på väg till jobbet, när det inte än kolsvart vid fyra, fem, när barnen på dagis, förlåt, förskolan, snart börjar leta snödroppar. Då! Nu! Snart!
Mycket skånska i Melodifestivalen.
Det har kommit en fin homage till vissångaren Olle Adolphson (1934-2004); ”Älskar inte jag dig då”. Moonica Mac, Amanda Jenssen, Anna Järvinen och många andra tolkar allas vår Olle. Janice gör en närmast orupsk ”Trubbel”.