Vissa saker gör man i första hand i ensamhet. Petar i näsan, till exempel. Det är kanske inte något det vanligtvis skrivs i bladet om, men alla gör det emellanåt, eller hur? I ensamhet när ingen annan ser. Som i bilen när jag kör genom stan, ensam i kupén. Ingen enda ser mig, tänker jag, när jag kör längs Allégatan med ett finger i snoken.
Mikael Rickfors berättar från scenen under Visbyfestivalen om en spelning under sommaren, eller snarare i samband med en spelning då han befinner sig i en av landets alla städer. En människa kommer fram och undrar: "Är du Micke Rickfors?", "Ja, jo, det stämmer.","Det kan man inte tro!"
Är i Uppsala med sonen, ännu en termin börjar. Vi går längs Fyrisån, han pekar ut nationerna, "där är Gotland, där är V-Dala", så mycket förhoppningar och framtidstro i denna stad där den ståtliga katedralen vakar över medborgarna, så många cyklar, så mycket kunskap och lärdom, så många ungdomar från hela landet som flyttar in och har resten av livet framför sig. Det är inte utan att jag blir såväl stolt som lite avundsjuk.
Jag gick skrivarkurs på Biskops Arnö folkhögskola en gång i tiden, över trettio år sedan. Vi skrev dikter och noveller. En dag kom följande inledningsfras till mig: ”Från början var allting Helge Hanssons fel”. Än i dag vet jag inte vem Helge är och vad han gjort för galet. Men det är intressant att fundera över hans öde.
Formel 1-VM drar igång igen efter några veckors uppehåll. Ingen i branschen får göra något F1-relaterat under semestern; inte ett mejl, inte ett telefonsamtal. Nu Belgiens GP på Spa-banan. Verstappen verkar ostoppbar och Hamilton-eran tycks vara över.
Jag stod vid hamnen en dag i veckan när båten kom in. Vet ni vad som kom ur dess gap? Husbilar, så till den mildra grad husbilar.
Under ett par veckor har jag i bladet tagit kulturtempen på några av våra lokala politiker. "Vilken fiktiv figur identifierar du dig med?" löd en av frågorna. Vad skulle jag svarat på den? "Kronblom", kanske, för emellanåt är jag rätt lat.
Ja, faktiskt lite avundsjuk och fylld av vemod. Tänk att vara i de där ungdomsåren igen med så mycket väntande framför. Tänk alla platser och känslor dit livet kan ta en.
På båten mot Nynäs och så småningom Uppsala, en man pratar högljutt i telefon. Någon gång ska jag spela in något av dessa ljudliga telefonprat, skriva ut dem och publicera dem i bladet. Tänkte att med den volymen är förmodligen önskan att få ut budskapet till ännu fler. Så sant som det är sagt och skrivet: Du är en del av någon annans upplevelse. Gäller överallt.