Sedan pandemin ebbade ut är det inte många som säger det längre. I dessa tider. Ett tag sades det överallt. I dessa tider. Så: Vilka är tiderna nu om de inte är "dessa"?
Cloetta ska sluta tillverka Mums-mums. Efter 90 år, 1933 drog det igång. Inte för att jag äter det särskilt ofta, vilket så klart är en av orsakerna till att företaget avslutar tillverkningen vecka 36. Inte att jag inte äter, men att många inte gör det. Lite trist ändå, klassiska Mums-mums.
Att gå till tobaks och köpa Buster och några lakrits-Riff eller päron-Bugg...att göra det...det går inte längre. Jag menar: Johnny Puma, Känguru Kid, Benny Guldfot (med Kanon-Keens fotbollsskor) och Peter Pantern. Those were the days.
Jag vet inte men mormor bakade bondkakor och finska pinnar och hade tyllgardiner i alla fönster, sådana som svävade som spöken av minsta vindpust. Hos henne fick man fläsklägg och potatis. Hemmafru. Nio ungar att ta hand om, min mamma den näst sista av dem. Morfar som var vid järnvägen hade dubbelknäppt väst och en pipa att stoppa. Hos dem var det varmt av kärlek och en lukt av gammelfolk. Tror jag. Jag vet inte, jag tänker mig att det var så. Det händer att jag längtar efter att ha haft en mormor jag aldrig haft. Ändå var det som om jag känt henne, mamma berättade ju så mycket. Kommer att tänka på det ibland bara.
Han vann ju igen, Verstappen. Storbritanniens GP. Helt ospännande i F1 nu. Ungern nästa.
Som Marie Nilsson Linds clown sade om sig själv i någon av Ainbusks alla föreställningar: "IQ som en Mums-Mums".
I DESSA TIDER!
Jag gick en tur genom innerstaden i den ljumma sommarkvällen. Jag var på mitt ljusa humör, trött på mitt sura jag, tog in ruinerna med hälsningar från så många hundra år, de fyllda uteserveringarna, flanerande människor, turister, några fastboende, solen där uppe, rosorna i gränderna, jag längtar ofta till de mer stillsamma årstiderna (då folk inte går lika mycket i bredd) men här gick jag mitt i det sprudlande juli-nuet. Satte mig på en bänk på Stora torget, hunden intill, där satt vi och njöt och såg på folk. Jag tänkte: Det är vi som är vi nu.
...och där ute på havet kom fartygen och gick.
...och när jag kom hem såg jag "Dokument utifrån" i Svtplay: "Nato och Östersjön". Så många militära fartyg, så många flygplan, stridsspetsar, tusentals, så mycket hot, förr och nu. Och mitt i detta lever vi och verkar på denna ö.