När jag rev runt i en garderob hittade jag mina gamla nötta fotokataloger från gymnasiet och blev sittande, och sitter väl egentligen än, trots att det var mer än en vecka sedan.
Där är vi, alla vi som lämnade skoltiden samtidigt och som därigenom för alltid har någonting gemensamt, ett av alla "vi" vi skapar under en livstid.
På fotot från trean står vi framför den tegelröda småstadsskolan, det är en rätt dålig bild, solen ligger hårt på och skuggorna är skarpa.
Jag står mellan Hasse och Elisabeth, Elisabeth har en hand på min axel. Och där är alla de andra; Allan, Birgitta, Åke, Mariana. Man hette så på den tiden, rejäla husmanskostnamn.
Sedan dess har vi spridits över landet, världen. I tre års tid sågs vi praktiskt taget varje skoldag, sedan kom studenten och allting var över, vi som av slumpen föddes samma år och nu bodde på samma plats.
Jag stryker med handen över fotot, låter pekfingret peka på var och en. Vart tog de vägen?
En blev läkare, en blev veterinär, en ekonom och en säljer möbler, en blev polis men är inte längre i livet och en flyttade så småningom till Gotland och skriver varje vecka en spalt i en tidning, samma text om och om igen, kanske borde han gå till psykolog.
Urban blev jurist, jag hade en liten fling med hans syrra ett tag, han hjälpte mig med bouppteckningen efter mamma och pappa, "ta med en flaska vin och kom hit så fixar vi det" sade han.
Då hade vi knappt setts på 25 år, vi fick en minnenas kväll, nu är det snart tio år sedan vi träffades.
Några har jag kontakt med än i dag, vi ses någon gång om året, då är allt som förr. Vissa vet jag ingenting om, några bor långt bort, några stannade kvar, några har flyttat tillbaka till den plats som var min men inte längre tillhör mig. Livet.
Det är sensationellt hur vi såg ut, hur såg du ut på ditt klassfoto? Vita tubsockor vill ingen ha längre. Och tjejernas hår! Var du inte med på den tiden? Okej, googla på "80-tal", då förstår du. Fågelbon. Fast då var det hett. Det var en lycka när katalogen kom, noggrant studerades de.
Jag hittade 80-talskataloger från gamla Säveskolan också fast jag aldrig gått där. För mig som inflyttad är det spännande att se vilka av alla jag träffar som gick i samma gymnasieklass. Det blir lite wow ibland.
Om en vecka skingras årets klasser, därefter finns bara fotokataloger och minnen.
"Vi ska alltid hålla ihop" sade vi, det minns jag, jag skrev en lång dikt om vår klass, sparad i ett skrivblock.
Vi höll inte ihop, men det blev bra ändå.