För 38 år sedan befann jag mig som ung reporter på Cirkus i Stockholm för att för min lokaltidning bevaka Melodifestivalen.
Det var bara en deltävling på den tiden. En kväll, tio låtar, sedan var det över. Nästa dag var rubrikerna givna: FEL LÅT VANN.
Lena Ph var ”min” artist. Philipsson. Hon var grön, bara 20 och skulle nu debutera med ”Kärleken är evig”.
Jag hade gjort massor av förhandsintervjuer för Vetlanda-Posten, där jag hade mitt första fasta journalistjobb, och nu satt jag där i pressområdet på Cirkus.
Monica Törnell och Lasse Holm vann till slut, Lena kom tvåa, iklädd den gula klänning hon själv sytt, efteråt körde jag hennes föräldrar till efterfesten.
Jag följde sedan Lena under några år som reporter, bland annat när hon året därpå sjöng ”Dansa i neon”. Och vad det blivit av Lena som artist, ja, det vet vi nu.
Nu är jag på Melodifestivalen igen. Vida arena i Växjö. Vilket monster det är, det här spektaklet! Finns knappt något syre!
För tre år sedan slog hon igenom med ”Behöver inte dig i dag”, alla har hört den låten.
Före pandemi-tävlingen utan publik i Annexet, Stockholm, var hon "ingen". Från en dag till nästa var hon överallt.
Jag har haft glädjen att i mitt jobb följa Clara till den självklara plats i rampljuset hon har i dag, historien har helt enkelt upprepat sig drygt 30 år senare.
Via massor av intervjuer har jag lärt känna en målmedveten och hårt arbetande artist som jag känner stor respekt för.
Hon har tagit alla chanser för att nå ut med sin musik, aldrig tappat tron, behållit sin egen röst och aldrig väjt för det svåra. Jag beundrar henne för det, att hon inte viker för ledsnad och ångest, att därigenom stå som en förebild.
Nu har jag följt hennes uppladdning under några dagar i Växjö. Massor av murvlar och mingel, galet närmast.
Hon har sitt genombrott som referens, dit kan hon aldrig nå igen. Jag har frågat om hon tycker att hon ”riskar något” med att ställa upp igen men hon tänker inte i de termerna, säger hon.
Endast är hon glad att kunna leva på sin sång och musik och att få stå inför en fylld arena med maximal produktion omkring sig och sjunga en egen låt inför många miljoner – ja, vem som kämpat hårt skulle inte vilja göra det?
Jag kommer att vara nervös, jag vill ju att det här ska gå bra, hon gör riktig musik. Och jag är inte ett skit objektiv kring det.
NU KÖÖÖÖR VI...är dock den absolut fånigaste och mest tröttsamma fras någonsin och som tyckts fått fäste överallt. Fan ta den!