Vi sitter och pratar lite vid köksbordet, Hemmansägaren och jag, om vilka olika trigger points man har, alltså saker man blir upprörd av. Även fast Hemmansägaren långt ifrån är något under av ordning själv så blir han väldigt irriterad när jag använder våra bord här hemma som avställningsytor:
– Din skolväska till exempel, varför ska den alltid stå på köksbordet? gormar han.
Psykologen i mig säger att det är när han själv letar efter något, som just nu sin Ipad, som han då projicerar sin irritation på mig. En annan trigger point han har är när jag leker psykolog, då ser han rött. Jag vill bara inflika att jag ställer skolväskan på bordet för står den på golvet händer det att vår kattbåns urinerar på den och det är ju inte så roligt. Det förklarar förvisso inte varför jag lägger viktiga papper, ett hålslag, en hårborste och annat på köksbordet.
Själv blir jag galen när folk skickar visdomsord till mig, speciellt om de är på engelska, då blir jag extra irriterad, vet inte varför. Jag vet att det finns många kloka ord som jag borde ta till mig men jag klarar inte att bli skriven på näsan. Det här vet Hemmansägaren. Jag kan höra hur han sitter i soffan ute på uteplatsen och skrattar gott för sig själv samtidigt som det plingar till i min telefon: "You have to fight through some bad days to earn the best days of your life", ackompanjerat av någon sliskig bild med solnedgång. Så himla taskigt.
Det här med trigger points kan man se i ett större perspektiv också, jag tänker på bråket om en skylt som uppstod på badplatsen där jag brukar bada. Stugföreningen var oroliga över att det skulle bli slitage på marken nere vid stranden av bilarna och därför satte man upp en skylt med motortrafik förbjuden. Deras oro var säkert befogad då husbilstrafiken har ökat senaste åren. Men att sätta upp en förbudsskylt med motiveringen för allas bästa, det skulle de inte ha gjort. Finns det något som kan trigga här ute så är det skyltar, avspärrningar och vägbommar. Det utbröt ett krig på sociala medier mellan stugföreningen på ena sidan och markägare och fastboende på den andra. Helt plötsligt fann jag mig själv att sitta och skriva upprört i olika trådar, det var just det där att någon annan bestämde vad som var bäst för mig som fick igång mig, inte skylten i sig. Tills vidare har man tagit bort skylten och känslorna har svalnat något. Men vänta bara, tills jag får nåt engelskt visdomsord skickat till mig, då börjar det svalla igen!