En gång hade jag valkar i händerna men jag är definitivt ingen arbetare. Jag har däremot alltid varit imponerad och fascinerad av den tunga industrin och de som jobbar inom den, skulle vilja resa till Ruhr-området i Tyskland eller rostbältet i USA. Just därför var gruvarbetaren Karin Stöckels sommarprat i P1 ett av sommarens mest intressanta. Inte bara en solitär i en mansdominerad värld, också en solitär bland programmets alla akademiker och intellektuella.
Intressant i TT-flödet: ”Två bilar frontalkrockade på bron i riktning mot Öland”.
Jag hittade ett avsnitt av sommarunderhållningen ”Till Gotland” från 1987, med Tommy W i programledarrollen, på Svtplay. Noteras kan att tiden gått. Den ”musikvideo” där det med kikare fluktas på behå-lösa vilka-som-helst-strandtjejer, vilka också ogenerat visas upp i rutan, skulle inte sänts i dag. Väldigt mycket förlegat 80-tal, helt enkelt.
Jag såg en medeltidsmänniska med mobiltelefon. Väldigt mycket före sin tid.
Ibland verkar små hundar inte förstå hur små de är. Skäller ut stora bjässar, stöddar sig. Vår hund är rätt liten och gör så ibland, mot bättre vetande. Mänskligt vetande, åtminstone. I sommar har jag bevistat några konserter av det större formatet och inser att fenomenet finns där också. Att folk (läs: män) inte har koll på sin egen storlek, fast här i det omvända avseendet. Väldigt många väldigt stora män tar sig alltid väldigt långt fram i publikhavet och skymmer därmed sikten för väldigt många företrädesvis kvinnor, vilka så klart betalt lika dyra biljettpriser som dessa väldigt stora viftande män utan kroppsuppfattning.
Annars har jag haft en jazzsommar. Mycket stilla instrumental 50-60-talsjazz ur högtalarna.
När jag började skriva den här texten gjorde jag som friidrottarna. Jag ställde mig upp på redaktionen och försökte klappa igång kollegorna så de kunde sporra mig till en riktigt bra insats. De bara stirrade. Och så blev det som det blev.
I ett annat inslag från ”Till Gotland” ståuppar Magnus Härenstam, långt innan ståuppandet blivit en genre. Han torgför Visbyfängelset som rikets hårdaste anstalt om sommaren, omöjligt att få en blund i ögonen på grund av alla fyllriggare och supertankers i hamnen. I det avseendet har tiden INTE gått.
Såg Lundell på Fårö i somras. Bra musik och pinsamt uppträdande. En artist som är otrevlig mot sin publik, särskilt alla som sett och fött honom genom alla år ("Jag är så trött på att se ert gamla garnityr"), har ett givet bäst före-datum.
Jag såg en medeltidsmänniska inne på Ica. Han valde från köttdisken med handen innanför kalsongerna kliande sig i röven. Väldigt mycket efter sin tid.