Jag kan inte minnas att jag någon gång skämdes för att gilla Abba. Det var en del som gjorde, gömde Ted och Abba längst bak i skivbacken. Man hade skivor på den tiden, tidiga 70-talet.
Men jag stod upp för det jag gillade och tycker om och gör så än. Minns att Eva i min klass såg dem i Scandinavium 1975, jag var lika avis som när Patrik och hans pappa såg formel 1 i Anderstorp.
Kommande lördag, den 6 april, är det ett halvt sekel sedan Abba vann Eurovision i Brighton med "Waterlooo". Vit tv på villans övervåning, Dux-soffa, förmodligen Bridgeblandning i skålen…och så dessa kläder de hade på sig i rutan.
Eller…vad minns man egentligen. Jag har ju sett det så många gånger i efterhand…kanske är det detta jag minns. Minns gör jag dock poptidningen Tiffany som på omslaget hade en konservburk med texten "Abbas Waterloo i Napoleonsås".
Nåväl, 6 april, stor svenskdag i musikhistorien. Samma datum fick Björn Skifs och Blue Swede den första svenska Billboard-ettan med ”Hooked on a feeling”.
Men Abba: Sedan dess, ja faktiskt sedan året före med "Ring ring", har de följt med mig genom livet. Deras tidiga låtar utgjorde soundtracket för lördagarnas allmänhetens åkning, iskalla vintrar på konstisbanan, ”SOS” och ”Nina Pretty Ballerina” ur plåthögtalarna, härliga hågkomster.
Och därefter albumet ”Arrival” som jag spelat otaliga gånger och rankar som ett av de bästa popalbumen någonsin.
Jag är rutinerad reporter, har gjort intervjuer med kända och okända, kreti och pleti, blir sällan imponerad eller nervös men med det sagt: Ingen har gjort mig så starstruck som Benny Andersson.
I samband med hyllningsföreställningen ”En kväll för Josefin” för fyra år sedan satt jag med honom en halvtimme på Rival i Stockholm och gjorde den sämsta intervju jag någonsin gjort.
Ställde bara frågor jag redan visste svaret på, pratade osammanhängande och forcerat och så Benny flera gånger tvingades be mig upprepa frågan.
Jag fick efteråt be Marie Nilsson Lind fylla i de luckor som behövde fyllas. Jag letar fram hennes mejl, hon som döpte en lammunge hemma på gården i När till Abba då den kom till världen just denna dag, den 6 april 1974.
Hon skriver annat också, om vänskapen; ”En stor djup vänskap, verkligen en allra, allra bästa vän. Jag är mycket mindre olycklig tack vare att han finns, faktiskt rent av lycklig att han kom in i våra liv”.
…för det gjorde han ju, blev ett slags beskyddare. Jag tänker honom så. En sympatisk människa.
Allt Abba gjorde var inte briljant, men deras musik har funnits med mig från barndom till nu. Tidlös. Något av det finaste.
Under hela veckan hyllas Abba i SVT, videon till "Thank You For The Music" som legat ute i veckan ger mig gåshud.