Jag såg en småskoleklass på led, en vuxen längst fram, en vuxen längst bak, däremellan hand-i-hand-barn med gula västar, knarrande snö, krasande is, sång i luften; "När julen kommer ska varenda unge vara glad", tider av spänning och förväntan, jag värmdes på djupet, så härligt, those were the days.
Varje gång någon i vilket sammanhang som helst bjuder på köpebröd – kakor, bullar, tårtor – finns det alltid de som känner som absolut inre tvång att säga "nämen har du bakat!". Varför? Eller: Har du klippt dig? Ja, det tro fan, det syns väl!?
Några dagar till, sedan vänder det.
Såg luciasändningen i Svt, Kalmar slott, Kalmarsund...längtar dit, Smålandskusten, tallarna, skärgården, gässen som går där ute, klipporna vid mitt sommarhus, badviken, tystnaden, ja, jag vet, jag har skrivit om det förr...men först river vi av julen.
Vänta, vänta, vänta, reklamen slutar om trettio sekunder.
När jag gick i femman sjöng jag "Staffan var en stalledräng" solo i Centralskolans aula med strut på huvudet och stjärna på en pinne. I samma aula det läsåret kom proggrockgruppen Kebnekajse på besök. De spelade så starkt att rektorn fimpade strömmen. Ett minne, bara.
Och ett till, från lumpen på nu nedlagda A6 i Jönköping, jag hade helgberedskap över lucia. Samtidigt var svenska damlandslaget i jag tror det var modern femkamp på besök och förlagda i samma korridor. Vilket fick oss grabbar att i ottan lussa för dem iklädda kronans vita underställ. Som jag minns det blev det uppskattat.
De gick varsamt över vägen, dagisbarnen, bilarna fick stanna och väntan som vi vuxna alltid bör stanna och bereda plats för barnen.
Vänta, uppdatering, vänta, vänta.
Så fint att en gång om året höra dessa luciasånger. Glögg, pepparkakor, russin, apelsin.
Det blir nog lite köttbullsrullande till helgen och inläggning av sill. Det gäller att vara förberedd. Men någon lutfisk blir det icke. ICKE!
En fin och god fastlandsboende vän jag inte träffat på länge har börjat med ett gå-runt-Gotland-projekt så jag följde med honom några timmar längs den östra kusten. Isigt och kallt, mackor och kaffe men varma samtal om goda minnen och om tiden som går, en gång var vi unga tillsammans, nu är vi äldre, ett år går på en vecka, men gammal vänskap är som vin, det blir rundare och mer robust med tiden.
Vi är som fladdrande lågor så länge vi är här, tills den dagen ljusen slocknar.