Kim Jung Il skulle man vara, varit, han uppfann hamburgaren, lärde sig gå på tre veckor, skrev 1500 böcker på tre år och till det sex operor. Han behövde aldrig gå på toaletten och gjorde dessutom fem hole-in-one och 38 under par på sin första golfrunda.
Jag växte upp med ”Frukostklubben”, ”Sveriges bilradio” och ”Skivor till kaffet” på radion, ”Söderkåkar” på tv där Monica Zetterlund åmade sig: ”Karlar dä ä mitt liv, dä se”. Det var innan det var viktigt att vara cool och världsvan. Till och med innan det var vanligt med lunchrestauranger.
Jag gillar ärlighet. Som damen som sade ”jag tycker att jag känner igen dig” och jag sa att så kan det vara, möjligen har du sett mig i tidningen. ”Jaaa, sa hon, men där ser du mycket yngre ut!”.
Benjamin Ingrosso har en ny hit, jag har hört den, ingen favorit. Men: ”Flickan på min gata där jag bor” sjunger han. Kom igen! Antingen ”flickan på min gata” eller ”flickan på gatan där jag bor”.
Eller förresten, vad vet jag, var ju liten, fanns säkert önskan om världsvana även då, förr. Folk började så smått resa till värmen. Jag minns den första i klassen som var på Mallorca. Det var i fyran. Han kunde lika gärna ha varit på månen.
Drog ut en bok på måfå ur hyllan hemma. Om Auschwitz, bläddrade, jag har varit där, hus och träd stod där de stod för 80 år sedan, där det ohyggliga hände. Jag tänker att det får vi aldrig glömma, det som hände i Auschwitz.
Barack och Bruce poddar ihop, har inte hört än, ”poddporr för sossar” sågar Aftonbladet. Obama och Springsteen, alltså. Som om…tja, som om Steffe och Uffe skulle slå sig samman. Vore lite kul.
Ungdomarna hemma tycker att det är närmast osannolikt att vi föräldrar kan vara födda för så länge sedan som på 1900-talet.
Vetlanda, uppväxtstaden, alltjämt flitigt i media, radiodoku redan gjord, känns konstigt att höra folk som aldrig varit där beskriva platsen. Stort i världen blev det, deltagandebrev till UD från Colombia. I skuggan av detta försöker en ort, min ort som inte längre är min, återta sin vardag.
Den här veckan var det Mariabella som mejlade, hon verkade lika sugen som Katja förra veckan. Dessutom fick jag att arv på 100 000 dollar. Gött mos.
Fick inte stöd hemma heller. ”Du kanske ska byta bild!”. Eller, tänker jag, är det dags att dra något gammalt, ännu äldre, över sig.
Nähä, om man skulle gå och bygga en padelhall.