Det är långhelg, av hävd den första stora besökshelgen på året, och risken är då stor att topplocket går på den som vill åka Fåröfärjan. Ja, den risken finns för all del alltid när trafiktrycket är stort.
Det skulle gå att göra en studie kring människors beteende i denna färjekö. För vad är det för fel på folk!
Så här: Jag är på en plats där jag aldrig varit förr, det är kö dit jag är på väg, jag vet inte riktigt hur kösystemet fungerar…så jag struntar i att ställa mig sist, går istället längst fram och drar igång en egen kö.
…och när stället eller vad det nu är sedan öppnar är jag bland de första in. Smidigt!
Kanske har du varit där, i kön till de gula vägfärjorna, väntat med bilen i markerad väntefil…bara för att se en silvermetallic-Tesla med takbox (det finns andra bilmärken) fräsa förbi och ställa sig i förtursfältet.
Eller varför inte i den tredje filen, den som är allmän väg där ingen alls ska stå still.
Eller varför inte trycka sig in på de ytor där den ordinarie kön lämnar luckor för korsvägarna. Det vill säga: Mitt i korsningen. "Wow, här står ingen, den här platsen är nog min!". Någon borde ju någon gång ha fått stryk här!
Att uppföra sig i en kö är en dygd. Många har varit i länder där kösystemet inte är lika strikt som det svenska, där är det lätt att känna sig förvirrad.
Men vi svenskar har alltid koll, här ska det gå rätt och riktigt till, det har vi (inte alla, men de flesta av oss) med oss från barndomen. Därför: Få saker kan irritera så mycket som när någon tränger sig, hur bagatellartat det än må vara i den stora bilden.
Du vet i butiken, när det öppnar en kassa till…”det går bra här också”…och den som står sist plötsligt står först. Eller som hon på thaikrogen där jag just skulle beställa hämtmat, hon som helt enkelt gled in precis framför mig. Jag blev så paff att jag ingenting sade. Fan ta den personen för någon ordning måste det vara.
Jo, det kunde vara bättre skyltat in mot färjelägena i Fårösund och Broa, jag inser att det kan vara svårt att förstå vilken fil som är vilken. Och det sägs ju för all del att den som vill nå toppen måste gå sin egen väg, inte följa andra.
Men man kunde ändå tänka att många kunde tänka ett steg till. "Förtur", är det rimligt att det gäller mig?
…och att väl på väg ombord följa personalens ljussignaler och sedan parkera så nära föregående bil som möjligt så att så många fordon som möjligt får plats.