Den sanningssökande vetenskapspersonen kan säga ”jag vet att det jag säger är sant, men jag har ingen aning om det är meningsfullt”.
Den vetenskapsperson som i stället fokuserar på vad som är viktigt här i livet kan kontra med att ”jag vet att det jag säger är meningsfullt, men har ingen aning om det är sant”.
Detta uttrycker två konkurrerande förhållningsätt inom vetenskapen. Skillnaden kan också uttryckas som en skillnad mellan att man betonar fakta eller värderingar.
Klimatforskningens ståndpunkt i dag är att fakta mycket starkt talar för att jorden inom 50 – 100 år inte längre kan hysa mänskligt liv – om inte radikala åtgärder vidtas NU (alltså inte 2035 eller 2045). Men det är inte till 100 procent bevisat att det blir så.
Sannolikhet är dock hög; 70, 80, 90 procent – det kan man ha olika uppfattningar om.
En analys av fakta – helt bortsett från värderingar – ger alltså som facit att det allra mesta talar för att det är ”kört” för mänskligt liv på jorden inom kort.
Värderingen då? Ja, är det meningsfullt, viktigt, att agera för att försöka hindra att detta sker. En hel del skulle nog faktiskt säga nej – de lever livets glada dagar här och nu och bryr sig inte ett dugg om någon ”fortsättning”. Men de allra flesta, tror och hoppas jag, har andra värderingar.
Framför allt säger alla makthavare inom såväl offentlig som privat sektor, att de anser det vara av största vikt att rädda planeten.
Ett rationellt tänkande borde då rimligen ge till resultat att vi genast vidtar mycket ingripande åtgärder för att stoppa resan mot stupet. Det gör vi inte. Vi gör i praktiken ingenting.
Lilla Greta reser jorden runt och sprider sitt budskap. Makthavare låter sig leende fotograferas tillsammans med henne – väl inne i beslutsrummen skrattar de åt ”hennes ungdomliga, men alltför naiva, entusiasm”.
Det är ett paradexempel på kollektiv kognitiv dissonans, dvs.
1) Man vet (fakta) att allt är på väg att barka åt helvete,
2) man anser (värdering) det viktigt att hindra det men
3) man bryr sig inte ett dugg om att agera därefter (kortslutning i hjärnan).
Den som söker det sanna och den som söker det meningsfulla går i hand i hand, men ändå går de vilse. Och de som tror att någon Gud ska fixa allt är handfasta realister jämfört med de som tror att ”marknaden” ska göra det.