Krönika: "Blir nog en ganska vanlig jul för de flesta"

Vad är egentligen en vanlig jul? Det verkar som om statsministern vet det. Eller gör han kanske inte det?

Mikael Mellqvist, krönikör.

Mikael Mellqvist, krönikör.

Foto: Malin Stenström

Krönika2020-12-11 10:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I år blir det inte en vanlig jul är ett upprepat budskap från vår statsminister. Men man undrar hur han egentligen kan veta det. Har han en alldeles egen kristallkula som ger honom besked om hur vårt ”vanliga” julfirande ser ut. 

I så fall tror jag att den kristallkulan kanske är lite dåligt kalibrerad. För många av oss, de flesta till och med, tror jag nämligen att det blir en jul tämligen lik alla andra jular. Om man nu över huvud taget firar jul, många gör ju inte det. 

Det är också många som ”firar” jul helt ensamma – frivilligt eller ofrivilligt. I år liksom alla andra år. 

Väldigt många firar julen tillsammans i ”kärnfamiljen” (som sällan består av åtta personer eller fler). Och det gör man i hemmet, inte ute på lokal. 

Jag minns min barndoms jular som var en fullständig pina i väntan på att man kunde komma loss och träffa kompisarna. Men det förefaller som om statsministern hyser uppfattningen att det ”vanliga” julfirandet för de flesta innebär att hela tjocka släkten över generationsgränserna och ned till fyrmänningar vältrar sig i granar, skinka, lussekatter och dopp i grytan i dagarna sju i ett förhyrt palats. Så ser det nog väldigt sällan ut.

 Och kan man skylla på ett virus för att slippa gamla tjatiga fastrar och mostrar tror jag att de flesta mycket tacksamt och förnöjt utnyttjar den möjligheten. 

En grupp som dock kanske får det lite ovanligt är ”hemvändarna”, dvs. företrädesvis tämligen unga människor som flyttat till storstaden och vänder ”hem” (alltså egentligen bort) över julen. 

Och då är det nog inte mormor och farfar som lockar så mycket. I stället är det festerna med andra hemvändare som är magneten. Och där kan det ju bli vissa coronasvårigheter. Och de inbjudningar till sådana begivenheter som jag har sett manar till att man ska sprida budskapet diskret. Det är ovanligt – för uppmaningen brukar i vanliga fall ha en mer entusiastisk ton.           

En annan grupp som riskerar lite ovanliga inslag är nog den där barnen har mamma och pappa i olika familjer. Men man kan väl på goda grunder kanske misstänka att inom den kretsen har man redan bytt alla virus man har med varandra – just julen ger så att säga inga nytillskott.

Men i det stora hela kan man misstänka att det blir rätt som mycket som är som vanligt i jul – för de allra flesta av oss. Kalle Anka är väl till exempel virussäkrad.