I dessa tider då böcker och korsord fyller tillvaron mer än vanligt är varje nytillskott välkommet. Korsord är ingen bristvara. Lokalpressen bjuder dagligen hjärncellerna på stillasittande gympa. Värre är det på bokfronten. Måste erkänna att jag har väldigt svårt att hitta på Almedalsbiblioteket. Hamnar vilse bland hyllorna. Väljer istället att köpa böcker på Gåvan. Men guldkornen hittar hem till mig på annan väg. Levereras vid dörren av Mikael Sahlsten, kvarterets vaktmästare, som tycks ha en aldrig sinande källa att ösa ur.
”Du, den här måste du bara läsa, nog bland det bästa som jag läst!” Har hört det ett antal gånger. Han är förstås ärlig, men delar inte alltid hans smak. Mickes favoriter ligger åt det dokumentära hållet. Själv är jag mera förtjust i romaner. Välskriven verklighetsflykt, med inte alltför många personer att hålla ordning på. Nu senast kom han med en några år gammal pocket med titeln ”Lill-Tarzan å jag”. Visst gillade jag Tarzan en gång i tiden. Härlig figur med leopardbrallor, stor tuff kniv och en beundransvärd lekamen. Och djungeln var ett enda stort äventyr. Men en bok om hans grabb? Sneglade misstänksamt på både bok och vaktmästare.
Men vänta nu, Johan Hedenberg. Har han skrivit en bok? Var det inte den strulige snubben i Varuhuset? En långkörare i TV när apparaten var tjockare än en gravid bäver. Andra jag minns är Christina Schollin och Lena Endre. Den senare mest för att hon har samma efternamn som gamle skolläraren i Barlingbo.
Johan Hedenberg har skrivit boken som alla kan skriva. Den om sitt eget liv. Och han gör det på ett mycket underhållande sätt. Gillar hur han blandar tidsepokerna utan att tappa rytmen. Du kommer att älska Lill-Tarzan lika mycket som du kommer att hata mobbaren Ubbe. Skulle med lätthet kunna fylla hela denna sida med dråpliga episoder, men nöjer mig med att säga som Malou von Sivers: läs boken!
Det är väl allom bekant att gamla Svedala kör sitt eget Coronarace. Rätt eller fel, den som överlever får se. Innan sommaren uppmanades vi att inte resa längre än två timmar från hemorten. Märkligt. Jag menar, tog man cykeln så kom man inte så värst långt. Med plattan i botten på Porschen blev det en rejäl utflykt. Uttrycket ”hemester” myntades. Men lagom till semestern, när påfundet skulle få effekt, så skrotades det. En insiktsfull granne fann för gott att döpa om Nynäsfärjan till Coronaexpressen.