Lätt att hamna fel när man söker rätt

Ingvar Andersson stod inför tre val. Efter en viss tvekan bestämde han sig. Men hamnade fel.

Ingvar Andersson.

Ingvar Andersson.

Foto:

Krönika2021-06-19 10:05
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

1951 fanns det 37 speceributiker i Visby, varav 21 innanför murarna, läser jag i Lars Bäckmans intressanta bok ”Handeln på Gotland”. Noterar vidare att Kalle Blomqvist övertog Signalen 1964 och gjorde den till öns lönsammaste Ica-butik. Två år senare öppnade Bengt Hellberg Bingebyhallen på norr. Tvenne livsmedelsjättar som under många år kom att dominera handeln i stan. I dag är Signalen riven för att ge plats åt bostäder. Samma öde väntar Bingbyhallen. 

Med detta sagt som inledning så är det dags knyta igen säcken. Dagen ämne är träning som jag bedrivit i just Signalens källare. När beskedet kom att fastigheten skulle rivas så var frågan: vad händer nu? Ingen tvivlade på att Håkan Karlsson skulle hitta ett nytt ställe. Men var? Så blev det klart att han hittat en lokal på norr, bakom LM.

Därmed ställdes jag, som hade haft cirka tre minuters gångtid till Signalen, inför trenne val. Flytta över till förhållandevis närbelägna Form, följa med norr ut, halvvägs till Väskinde, eller att helt enkelt lägga träningen på hyllan. Det sistnämnda lockade mest, borde vara fulltränad vid det här laget. Men valde Form och började träna i P 18:s gamla matsal där man intagit ett antal måltider med varierande aptit. Men så är det ju det där med pandemin. Hålla avstånd och sådant. 

Det kunde vara irriterande trång och bullrigt i P 18:s matsal, åtminstone dem gångarna det serverades rabarberpaj med vaniljsås som dessert. Under värnplikten lessnade jag för all framtid på att stå i kö, hög ljudnivå och att trängas med andra. Förnam en déjà vu-upplevelse av trängsel första passet hos Form. Gav stället ett par chanser till innan jag begärde tillbaka årsavgiften. Är nu tillbaka hos bekanta ansikten i Visby träningscenter. 

Upprörd och förbannad blir jag när jag läser att elöverkänslige Eric Swanström inte länge får bo med sin hund i husvagnen i Galgbergets naturreservat. Vad är det för dumheter? Eric är snart 80 år. Låt han bo där så länge han lever!  

Till sist några andra saker som jag heller inte begriper. Det har varit skolavslutningar som jag förknippar med förväntansfulla ungar inför sommarlovet och svenska fanan i topp. Så ser jag att över Väskinde skola vajade regnbågsflaggan. Och så detta med grabbar och kepsar. En utmärkt huvudbonad, nästan som hatt, när man vill skugga ögonen inför en påträngande sol. Men boysen vänder skärmarna bakåt…

Ha en skön sommar!